Sida 25
Fjerde kapitlet
F.TERPE KAPITLET
25
— Lat oss lasa! — utropade jag, efter att hafva fy'lt mina lungor med ett rikligt forrad af luft.
Jag lutade mig fram mot bordet; jag satte mitt pekfmger pa, livarje bokstaf, en efter annan, och upplaste med hog rost hela frasen, utan att stanna, utan att tveka ett ogonblick.
Men hum stor var ej den hapnad, den forskrackelse, som intogo mig! Jag kiinde mig i borjan liksom traffad af ett plotsligt slag. Huru! Hvad jag nyss inhemtat skulle verkligen hafva tilldragit sig ! En menniska skulle haft nog djerfhef att intranga i! . . .
— Ah! — utbrast jag och rusade upp. — Mennej! nej ! min onkel far ej veta det ! Det fattades blott, att han skulle fa kannedom om en dylik fard! Han skulle vilja foretaga den ! Ingenting skulle af halla honom derifran ! En sa inbiten geolog! Han skulle bestamdt resa, oaktadt alia hinder, i trots af allt! Och om han toge mig med sig, och vi icke komme tillbaka! Aldrig, aldrig!
Jag befann mig i ett tillstand af ofverretning, svart att beskrifva.
— Nej, nej! Det skall inte ske, — sade jag med fasthet, — och efter som jag kan hindra att en dylik ide far magt med min tyranns sjal, sa skall jag gora det. Genom att viinda detta dokument fram och ater, kunde han hiindelsevis upptiicka nyckeln dertill. Lat oss forstora det!
Annu fans litet eld i kaminen. Jag fattade icke blott pappersbladet, utan iifven Saknussemms pergament; jag stod just i begrepp att med feberhet hand kasta alltsammans pa gloden och tillintetgora den farliga hemligheten, da dorren till rummct uppnades, och min onkel intrjldde.
Källa: Internet Archive ·
