Sida 662
XXXIX. Kakelugns-, fajans- och porslinstillverkningen, af Robert Almström
vid den nya fabriken tyckes dock först år 1729 hafva kommit till stånd och började efter stora svårigheter i tekniskt och ekonomiskt hänseende först på 1740-talet nå en i dessa båda afseenden god ståndpunkt. Den af upsalalera
formade varan rå godsbrändes (skröj brändes) vid en temperatur af 800 å 900°, öfverdrogs därefter med den ogenomskinliga bly-tennglasyren (hvita emaljen), som inbrändes vid något lägre temperatur. På det sålunda erhållna hvita godset kunde målningen anbringas och inbrännas, men ofta utfördes den på det med glasyr öfver-dragna, men ej glattbrända godset. Genom detta målningssätt, som kallades »sur cru», framstodo färgerna mjukare och bättre förtonade i den hvita bottnen. Färgskalan var ganska inskränkt och utgiordes huf-vudsakligen af bjert grönt, orange, violett och blått samt blandningar af dessa färger. Till framställande af färgerna tjenade kopparoxid, antimonoxid, mangan-, jern-och koboltoxid. Under fabrikens första år dekorerades godset uteslutande med ^å färg; först något senare började man
FL. 22 i. soppterrin ak mängfärgad FAJANS. RÖRSTRAND 1703.
använda flerfärgade målningar.
Under den första tiden leddes fabriken af tyska mästare, hvarjemte liere tyska arbetare användes. På 1740-talet hade man dock kommit därhän, att såväl mästare som arbetare uteslutande voro svenskar. Den första svenska mästaren var Anders Fahlström, som börjat såsom fajansmålare, men efter ådagalagd duglighet befordrats till ledare af fabrikationen. Samtidigt hade assessorn i kammarrevisionen
F. M. Ingman (sedermera adlad Nordenstolpe) genom köp blifvit egare af fabriken.
Under dessa båda dugliga mäns ledning
hade såväl den tillverkade varan nått en rätt hög grad af teknisk fulländning, som ock det ekonomiska resultatet börjat blifva särdeles gynsamt.
Det dröjde dock ej länge, förrän en medtäflare uppstod i den år 1758
PI,. 222. GRÄDDSKÅD AF MÄNGFÄRGAD FAJANS. RÖRSTRAND 1771.
Källa: Project Runeberg ·