Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

på stenkol och gröfre leror af olika slag hade gifvit en naturlig anledning därtill. Efter hand började man där äfven försöka tillverka finare varor. Tvenne, år 1688 inflyttade tyskar, bröderna Elers, synas hafva gifvit första impulsen därtill. Till någon nämnvärd fulländning af varan kom man dock icke med de mate-rialier, som funnos på platsen; först sedan man börjat att i massan till godset använda flinta samt leror från Dorset- och Devonshire, äfvensom kaolin från Cornwall, lyckades man i midten af 1700-talet att åstadkomma en vara, som kunde upptaga täflan med den gamla fajansen. Bland de fabrikanter, som utvecklade och grundläde den nya tillverkningen, kan i främsta rummet nämnas Josiah Wedgwood, som förutom den nya varan, hvilken han benämnde »Queen’s ware» och som han år 1762 började fabriksmessigt framställa, äfven utfann konsten att tillverka andra nya lervaror, såsom »Jasperware» m. 11.

Det nya fajansfabrikatet var af svagt gulhvit färgton, kunde åstadkommas i tunna former och med dekorationssätt, som icke lämpade sig för den gamla fajansen. Det kunde därjemte tillverkas billigare än denna, en omständighet, som naturligtvis i hög grad bidrog till dess afsättning, synnerligen som den gamla fajansen, i huru stor skala den än tillverkats, dock icke blifvit en vara för den stora allmänheten. Dess pris var för högt, dess former för tunga och bräckligheten för stor. Den lämpade sig för de mera välmående, men var allt för dyrbar för den stora publiken, som nöjde sig med krukmakaregods eller träkärl. -— Den nya engelska fajansen tog mycket snart starkt uppsving, ej blott, såsom redan nämnts, till följd af sjelfva godsets prisbillighet, utseende, beskaffenhet och den mångfald af dekorationssätt, som kunde användas på detsamma, utan antagligen äfven därför, att man, följande smakrigtningen vid denna tid, på den nya varan öfvergick från de förut för-herskande rokoko-, barock- och naturalistiska formerna till från antiken hemtade förebilder. Inom ganska kort tid hade den nästan alldeles utträngt den gamla fajansen, och en storartad tillverkning uppstått i Norra Stafford-shire, där den redan i slutet af 1700-talet sysselsatte mer än 20,000 menniskor och, såsom ofvan nämnts, än vidare utvecklats.

Hufvudsätet för tillverkningen af den gamla fajansen var Delfi i Holland, där i slutet af 1600-talet 43 fajansfabriker funnos, men där redan 1764, sedan den engelska varan kommit i marknaden, deras antal nedgått till 23, år 1808 till 6 och 1849 till 2. Delftfajansen var dock beryktad som den hästa i sitt slag och hade nått en hög grad af fulländning. 1 synnerhet voro efter-bildningarna af kinesiskt porslin så väl utförda, att det vid första påseendet knappast var möjligt att afgöra, om pjesen var kinesisk eller holländsk.

Sedan den engelska fajanstillverkningen kommit till så stor utveckling och vunnit så stor afsättning, var det naturligt, att man äfven i andra länder

81