Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

Kakelugnstillverkningen i Sverige har under de två sista årtiondena tagit stort omfång och fabrikatet betydligt förbättrats. De vid utställningen i Stockholm 1897 exponerade kakelugnarna från sju olika fabrikanter buro godt vitnesbörd därom.

Enligt Sveriges officiela statistik uppgick tillverkningen år 1895 vid 54 kakel- och lerkärlsfabriker i riket till 1,766,097 kronor (i kommerskollegii officiela statistik till 1,399,328 kr. för år 1897), men torde, då tillverkningen vid liere fabriker säkerligen är för lågt uppgifven och vissa verkstäders produktion hänförd till handtverkerier, uppgå till ej obetydligt högre belopp. — Till följd af den lifliga byggnadsverksamhet, som under de sista två, tre åren egt rum nästan öfverallt i landet, torde den, då detta skrifves, hafva stigit än mer.

Utställare af kakelugnar och spislar på 1897 års utställning i Stockholm voro P. H. Lundgren, Stockholm, Upsala-Ekeby aktiebolag, Upsala, A. Th. Sandhäck, Kalmar, J. Z. Rudholm & C:o, Norrköping, C. Boivie, Upsala, och Rörstrands aktiebolag. De af de fem förstnämnda firmorna utstälda ugnarna och spislarna voro af upsalalera, glaserade antingen med färgade glasyrer i en eller flere färgtoner (majolika), eller med hvit emaljglasyr, dekorerade med emaljfärger och förgyllning. En af Boivie i Upsala i möbelaldelningen förevisad kakelugn var dekorerad med genom sandbläster åstadkomna, matta ornament. De af Rörstrands aktiebolag utstälda spislarna och ugnarna voro tillverkade af hvit eller elfenbensfärgad massa och dekorerade i majolika, underglasyrfärger eller emaljfärger och förgyllning. På den utveckling, som uppnåtts under de sista årtiondena, lemnade samtliga de utstälda föremålen ett synligt vitnesbörd, och för den, som varit i tillfälle alt taga de år 1896 på utställningar i tiere städer i Tyskland förevisade tyska ugnarna i skärskådande, stälde sig jemförelsen ovilkorligen till fördel för de svenska tillverkningarna på 1897 års utställning.

För att återkomma till porslinsfabrikerna har ofvan redan meddelats, alt allt sedan 1820-talet och intill 1850 några större och genomgripande förändringar i fabrikationen och fabrikatet icke blifvit vidtagna. Deras tillverkning och försäljning hade visserligen under perioden 1830—1850 ökats, men dock obetydligt i förhållande till den ökning, som efter 1850 inträdde. 1850 års priskuranter upptaga ägven ett i förhållande till de nu gällande synnerligen obetydligt antal mönster och modeller. Prisen på varan voro betydligt högre och de rabatter, som vid försäljning lemnades, lägre. — Då fabrikerna vid denna tid öfvergått till nya egare, som insågo den tvingande nödvändigheten att förbättra fabrikatet, införa nya tillverkningsföremål samt att i inrättningar och arbetsmetoder vidtaga förändringar, börjades ett omskapningsarbete, som därefter alltjemt fortgått, genom hvilket fabrikerna fullständigt blifvit