Sida 144
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
»Vanliga slarfvetl» upprepade Granholm, rätande på sig; »skicka till Lejonet vid Regeringsgatan! Jag vet inte hvem som är snabbare, hjorten eller lejonet, men att den förre ibland är lika skarpsynt som det senare, får jag härmed äran visa herr doktorn.»
Dervid öfverräckte han receptet åt läkaren, hvilken, när han någon stund sett derpå, skiftade färg. Detta undgick icke Granholms skarpt fixerande blick och icke heller den sjukas moder.
»Men hvad i himlens namn betyder allt det här, herr doktor!» utbrast hon, i det hon med ett uttryck af förskräckelse hopknäppte sina händer.
»Alldeles ingenting,» svarade doktorn, »som sagdt är, ett litet misstag, som .. .»
»Som icke får skrifvas på apotekets räkning,» inföll Granholm med mycken bestämdhet i tonen.
»Det förstås, min gunstig herr provisor!» medgaf doktorn med en harmfull blick på Granholm, hvarefter han stoppade receptet i sin ficka, tog plats vid ett bord och började skrifva ett nytt recept.
»Dosen var verkligen något för svag för min älskvärda patient,» yttrade han derunder; »det är så svårt att för dessa delikata konstitutioner ordinera medicamenta heroica. Se här, herr provisor, ett annat; var god och expediera det, så snart provisorn kommer hem.»
Granholm tog receptet, bugade sig och gick. Värdinnan gjorde min af att vilja följa honom; men doktorn tog i stället hennes hand och förde henne till sjuksängen.
»Dosen för svag!» upprepade Granholm, under det han gick utför trapporna; »man hade dermed kunnat döda en oxe.»
Kort tid derefter lemnade Granholm apo'.eket »Hjorten» och hyrde sig ett ram vid Bryggargränd Han klagade öfver, att han var förföljd och att han icke mer hade några utsigter på den bana han dittills eg lat sig åt; men huruvida detta stod i något samband med det der receptet, fick jag aldrig visshet om, ehuru jag anade det. Han försörjde sig någon tid med att ge lektioner på guitarr, hvilket instrument då vida mer än nu trakterades, och allt hade måhända gått sin gilla gång, om han icke råkat ut för den passion, som mer än någon annan lyckliggör, men äfven gör olyckliga. Han råkade bli kär i just samma
Källa: Project Runeberg ·
