Sida 147
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
Potentia.
roligen är det namnsdagar i almanackan som af få, om ens af någon, numera firas, såsom, för att endast hålla mig till fruntimmersnamn, t. ex. Zenobia, Kunigunda, Aqvi-lina, Perpetua, Potentia m. fl. Dock har jag kännt en enda med namnet Potentia, och hon gjorde verkligen skäl för namnet, hur anspråksfullt det än låter.
Som student under sommarferierna år 1830 bebodde jag ett litet rum på nedre botten i ett hus vid Holländar-gatan å norr. Jag hade hyrt detta rum af en fattig familj, hvilken sjelf hyrde en del af bottenvåningen, men hade ett möbleradt rum öfver för den som hyr på månad. Äfven den tiden deltog jag i en sångqvartett, och det hände mången sommarnatt, att innan jag skildes från kamraterna, hvilket vanligtvis skedde utanför min port, vi gåfvo en serenad mer för eget än andras nöje, ty i detta hus fanns, oss veterligen, icke något lämpligt föremål för nitton- eller tjugu-åriga serenadsångare, och äldre var ingen af qvartetten.
Men morgonen efter en sådan serenad blef jag uppkallad för något angeläget, som det hette, till den egentlige värden eller egaren af huset, en hökare, hvilken bodde en trappa upp och hade sin bod i samma hus; men honom lika litet som hans familj hade jag ännu haft tillfälle att se. Nyfiken att veta hvad det var för angeläget som obekant folk hade att säga mig, skyndade jag upp och befann mig i en liten sal, der jag såg tre personer, värden, en korpu-lent medelålders man, värdinnan, en lång medelålders fru med anletsdrag, som måtte ha varit reguliert vackra, men nn syntes mig reguliert skarpa och bitande. Vidare satt vid fönstret framför sin sybåge en flicka ungefär fjorton år gammal. Hon hade stora mörkblå ögon, men gestalten var
Källa: Project Runeberg ·
