Sida 155
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
»Ni har då inte tid till det om dagen?»
»Då har man sin tjenst och de göromål som höra till den, och det är likväl inte alltid så gifvet, att dagen blir tillräcklig.»
»Men lider inte er helsa af att vaka så mycket?»
har icke kunnat märka det. Hvad som veder-qvicker själen, kan icke skada kroppen. Men hur vet mamsell H**, att ljuset nattetid brinner i mitt rum?»
»Jo, under denna vinter är det väl knappast någon dag som jag inte varit borta på supéer och baler; men hur sent jag än kommit hem, har jag likväl alltid sett ljus i ert fönster.»
»Men nu är det min tur att fråga,» yttrade N**; »lider inte er helsa af att ständigt komma hem så sent?»
»Jag vet det inte, men jag vet, att det är måttligt roligt.»
»Just det, att ni finner det måttligt roligt, bevisar, att ni inte mår bra af dessa vakor, och hur kan man må bra, när man den tid man behöfde för hvilan nödgas andas in supéernas och balernas qväfvande luft! Ni befinner er ännu i utvecklingens ålder; naturen har ännu icke hos er fullbordat sitt arbete. Men naturen fordrar hvila, och får hon den ej, blir hon snart trött och ledsnar vid sitt verk. Se på blomman, som i skymningen sluter sin kalk! Sök att genom ett konstladt medel hålla hennes kalk öppen under natten, och hon vissnar och dör vid solens första stråle.»
»Och detta har ingen sagt mig förut!» yttrade Potentia med en darrning på rösten.
En stunds tystnad följde derpå.
»Men i ert fönster är det mörkt,» yttrade Potentia, ändtligen vändande sig till mig.
»Ja visst,» svarade jag; »men det kommer deraf, att jag, liksom ni, är på baler och supéer.»
»Ni brukar visst inte läsa 0111 nätterna, ni, min herre?»
»Åhjo.»
»Utan ljus?»
»Ja bevars. Jag har ögon som en katt.»
»Ni skämtar nu om allt.»
»Ja, hvad vill ni jag skall göra? Det tar ändå inte skruf.»
»Skämtet har ett hufvud, liksom allvaret,» förklarade Potentia; »men det är endast allvaret som har gängor.»
Återigen en dufning. Hon var då alldeles oefterrättlig, denna flicka. Personer inkommo och afbröto vårt samtal.
Källa: Project Runeberg ·
