Tillbaka Read Runeberg

Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar

Originalsida 211
Originalsida 211
Originalsida 210
Originalsida 211
210–211

Sida 211

Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826

»Det var inte för min räkning, det var för de andras,» förklarade Snålandus med den jemmerligaste ton i verlden.

»Det angår oss inte hvad herrarne ha sins emellan,» förklarade förste kyparen; »det är endast herrn som reqvi-rerade vi ha att hålla oss till. Seså, bråka nu inte, herre, utan hit med pengar, det är bara trettiosex riksdaler.»

»Ar det sex riksdaler?» klagade Snålandus.

»Trettisex,» rättade kyparne i korus.

»Herre min Gudl» pustade Snålandus; »det kan väl ingen förståndig menniska tro, att jag skulle bjuda för så rysligt mycket.»

»Åhjo, det kan nog hända, att man har sina ryck ibland,» menade förste kyparen.

»Nej, det kan omöjligt hända, jag är väl inte tokig heller,» svarade Kalfskinnsbyxan; »goda herrar, låt mig gå, jag har så brådtom, jag slipper inte in hos mig, jag har ingen portnyckel, jag ska komma igen i morgon.»

»Mycket välkommen, men nu måste herrn betala och inte huttla.»

»Kan jag inte få krita till i morgon?»

»Betala först, så ska herrn få ett stort stycke krita på köpet.»

»Hvad är det för väsen här i salen?» frågade källarmästaren, som i detsamma inträdde.

»Åhjo, der är herr Snålandus som vill gå utan att betala,» upplyste kyparne.

»Snålandus!» upprepade Snålandus; »jaså, man ger mig öknamn härinne! Det ska ni stå till rätta för, det ska komma att kosta er, jag tar alla till vittnen att man skällt mig för Snålandus, det ska kosta mer än trettisex riksdaler, det.»

Kanske inbillade han sig, att han genom qvittning kunde komma ifrån saken, men ingenting hjelpte. Han gjorde ett förtvifladt försök att komma ut, men greps af nära ett dussin händer. Slutligen tog man hans klocka, farfars klocka, i pant, hvarefter han ändtligen fick gå.

‘Under tiden hade vi följt hem en af kamraterna med namnet Wickström och sutto hos honom, obarmhertigt skrattande åt det spratt vi spelat Snålandus, då dörren hastigt slogs upp, och Snålandus störtade in.

»Tack för sexan!» ropade vi, fattande hans begge händer och skakande dem af alla krafter, trots hans mot-

Källa: Project Runeberg ·