Tillbaka Read Runeberg

Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar

Originalsida 212
Originalsida 212
Originalsida 212
Originalsida 213
212–213

Sida 212

Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826

sträfvighet; »tack bror! Den gången slog dn dig lös som en hederspascha. Men vet du, det var nästan för mycket champagne, du höll riktigt på att knäcka oss, men tack, tack i alla fall, hedersbror, tack, tack!»

Snålandus flyttade sina blickar från den ene till den andre, en god stund oförmögen att få fram ett enda ord, fast hans mun stod på vid gafvel.

»Ni gick utan att betalaI» utbrast han slutligen.

»Hvad för slag?» frågade Wickström, som förde ordet för oss alla; »det var ju du som bjöd, du som proponerade, att vi skulle gå till Tidlunds. Visst var du wohlthäter, kära bror.»

»Var jag wohlthäter?» upprepade Snålandus; »jag var så fan ock!»

»Det trodde vi åtminstone,» sade Wickström.

»Nej, det trodde ni inte,» påstod Snålandus; »det var bara ett tjufstreck, för att narra mig.»

»Åh, gubevars, visst trodde vi det,» inföllo vi alla.

»Men nu när ni inte tro det längre,» yttrade Snålandus med gråten i halsen, »när ni inte tro det längre så. . .»

»Åh gubevars, det tro vi visst, det komma vi jemt att tro. Vill du då, att vi skola misstro dig?»

»Ja, det kan ni gerna göra, det ska ni gerna få,» förklarade Snålandus; »och jag som måste sätta i pant farfars klocka, som jag så många gånger visat er och som ni haft så roligt af. Men ni sätter inte värde på något, ingenting är heligt för er.»

»Åh, gubevars, visst sätta vi värde på farfars klocka.»

»Nå så lös ut henne då,» bad Snålandus så innerligt.

»Åh, gubevars, hur kan du begära något sådant? Hvad ska vi lösa med, vi som inte ha en styfver på fickan?»

»Ni ska få låna af mig,» föreslog Snålandus tvärt och med en ljusglimt i ögat; »ni ska få låna af mig så mycket ni vill.»

»Tack, tack!» ropade vi, sträckande våra händer mot honom.

»Det ska ni visst få,» fortfor Snålandus; »men . . . men det förstås att jag måste ha säkerhet, fullgod säkerhet.»

»Det förstås, våra reverser.»

»Nej,» protesterade Snålandus, »då måste jag lagsöka er, och inte ä’ ni myndiga heller. Men ni måtte väl ha något att sätta i pant.»

Källa: Project Runeberg ·