Sida 213
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
»Omöjligt, hvad ha vi för pant att ge?»
»Åhjo,» svarade Snålandus, som aldrig var rådlös, »Wickström har en rätt dyrbar guldklocka. Den kan ni få fyrtio riksdaler på.»
»Det är min mormors klocka,» upplyste Wickström, »och tror du jag tänker göra med mormors klocka som du gjort med farfars?»
»Spetsbofvar!» ropade Snålandus ursinnigt, »är det lönen för det jag druckit brorskål med er!»
»Jaså, du är ohöflig mot folk som du haft den äran att ha till gäster!» ropade vi och körde ut Kalfskinnsbyxan.
Men efter någon stund stack Kalfskinnsbyxan ånyo in hufvudet genom dörren.
»Nå, vadet som jag vann?» frågade han, »äggtoddyn som jag skulle ha?»
»Det var sannt, det har du rätt i,» svarade Wickström, i det han skrattande gaf honom en tolfskillingssedel och fyra skillingar i koppar.
»Det är bara sexton skillingar,» anmärkte Snålandus, »men en äggtoddy kostar aderton hos Tidlunds.»
»Du är då galen som alltid väljer de dyraste ställena,» yttrade Wickström; »har du då inte blifvit tillräckligt bränd i afton? Packa dig genast bort, din slösare!»
»Buh!» utbrast nu Snålandus storgråtande; »jaså... buh . . . ni ville då alldeles bedra mig . . . buh . . . era svinhundar . . . buh!»
»Jaså,» ropade vi och reste oss hotande.
Men nu tog Snålandus till fotterna och det med sådan fart, att han slog omkull i trappan. Vi hörde, hur han rakade utför det ena trappsteget efter det andra. Lyckligtvis hade han kalfskinnsbyxorna på sig. Strax derefter hörde vi några snöbollar kastas på rutan och derefter de brådskande stegen af någon som skyndade bort.
Från den stunden sluppo vi honom fullkomligt. Så ofta vi mötte honom, såg han i andra väggen, troligtvis för att icke vid åsynen af oss upprifva de sår som säkerligen aldrig rätt läktes.
Fyra eller fem år derefter träffade jag detta original i Stockholm, der han snart blef lika ökänd som i Upsala.
Snålandus hade förmodligen tyckt, att magistergraden och prestexamen voro för dyra och derför inskränkt sig till kameralexamen såsom den billigaste. Han besökte mig en
Källa: Project Runeberg ·
