Sida 215
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
»Ja, det måtte jag väl. Jag mente hennes fästman. Sa jag inte fästman?»
»Fästman? Gumman var ju öfver åtti år.»
Snålandus lomade af in i ett annat rum och ansåg sig från den stunden böra mindre genom ord än åthäfvor visa sitt deltagande i de sorgens boningar, dem han, ehuru objuden, hugsvalade med sin närvaro. Emellertid är det mycket troligt, att han ganska länge sålunda lefvat på de dödas bekostnad och hade måhända kunnat göra det ännu längre, om icke hans ofantliga snålhet och deraf följande glupskhet slutligen ådragit sig de vaktmästares uppmärksamhet, som vanligtvis passade upp vid. begrafningar. Nästan öfverallt påträffade de samma figur, hvilken alltid först trängde sig fram till brickorna. Han tömde den ena koppen buljong efter den andra, sväljde dussintals pastejer och for fram som en vilde bland konfektsbitarna. Slutligen och när vaktmästarne efter sista serveringen skulle begifva sig ut med sina brickor, passade han på vid dörren till ser-veringsrummet och sopade ned i sin hatt allt som ännu kunde finnas qvar på brickorna, till gränslös harm för vaktmästarne, hvilka ansågo sig ha häfdvunnen rättighet till »le beau reste». Också fingo de knappast ögonen på honom, förrän de sprutade eld af förargelse.
En dag var han som vanligt på begrafning, men hade ännu icke ens hunnit till buljongen, då en herre, den som tycktes vara värd vid tillfället, slog vår hjelte på axeln och bad att få tala vid honom afsides.
»Hvem är min herre som går och slår skånk här?» frågade värden.
»En af gästerna, kan väl herrn begripa,». svarade vår hjelte helt ogeneradt, ty han var numera så van vid begrafningar, att han ansåg sig lika oumbärlig som presten och klockaren.
»Hvad är min herres namn?»
Snålandus uppgaf ärligt sitt namn.
»Det namnet står inte upptaget på bjudningslistan,» förklarade värden.
»Det var besynnerligt,» förklarade vår hjelte, sträckande ut handen efter buljongsbrickan, som ändtligen närmade sig.
»Håll, herre!» ropade värden, huggande tag i den utsträckta armen; »har herrn fått bjudningskort till begraf-ningen?»
Källa: Project Runeberg ·
