Sida 217
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
»Kör ut den här herrn!» befallde han dem.
De begge vaktmästarne grepo vår hjelte vid kragen och ledde ut honom, särdeles förtjusta öfver att ändtligen en gång få betala denne sterbhusfrätare för gammal ost eller, rättare sagdt, gammal konfekt, som han så ofta lurat dem på. Utkomna med honom i farstun, ställde de honom för mera beqvämlighets skull med ansigtet mot trappan, hvarefter de medelst flitigt bruk af sina fötter förhjelpte honom utför, förföljande honom på detta sätt till nedersta farstun. Der gåfvo de honom ytterligare hvar sin fot, så att han föll framstupa öfver en hög granris, som han fick hela mun full af, det enda han också fick i sig på denna olycksaliga begrafning.
Benjamin Snålandus linkade hem högst missbelåten. Han hade varit i den fasta tron, att det enda nyttiga de döda kunde göra vore att föda de lefvande, och denna tro hade nu på ett så kännbart sätt blifvit skakad.
Källa: Project Runeberg ·
