Sida 241
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
»Får man något på kredit här?» frågade studenten.
»Nej!»
»Får man något på pant?»
»Nej!»
»Men om någon är färdig att svälta ihjäl?»
»Så får han svälta ihjäl,» svarade Norgren, »och det är väl också det bästa den kan göra som har friska armar och ben och inte vill begagna dem.»
»Näst det att dricka sig otörstig i Norrström,» mumlade studenten. »Men hvad säger herrn om det här?» tilläde han, läggande den tjocka plånboken på bordet.
»Herrn har ju pengar, hvad krånglar herrn då för?»
»Plånboken är inte min.»
»Aha.»
»Jag har hittat den.»
»Åhå.»
»Var god och hjelp mig räkna.»
Vår studiosus löste upp plånboken och uppräknade i Norgrens närvaro två af riksbankens splitternya sedlar på hundra riksdaler och tolf dito på tio.
»Jag bör få hittelön för det här,» yttrade studenten.
»Utan tvifvel.»
»Minst en riksdaler.»
»Bestämdt.»
»Ge mig då en sexa för en riksdaler.»
»Strax,» svarade Norgren och försvann, men var snart åter med diverse förtäring, hvaröfver vår studiosus glupskt kastade sig.
Norgren betraktade med ett uttryck af välvilja den spisande, hvilken under måltiden berättade det lilla han visste om den som tappat plånboken.
»Men vänta, vänta!» yttrade Norgren, i det han, efter att en stund ha sneglat på bankosedlarna, ryckte till sig en af dem.
»Hvadnu!» ropade studenten, seende medförvåning, huru källarmästaren närmare granskade den ena sedeln efter den andra, höll dem för ljuset och synade dem på begge sidor.
»Falska!» ropade Norgren.
»Falska!»
»Hvarendaste en.»
»Aj för hinl» ropade stndenten; »nu förlorade herrn sin riksdaler.»
Bilder nr verkligheten. IV.
Källa: Project Runeberg ·
