Sida 242
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
»Men ni vann jemt femhundra, såvida ni kan upptäcka förfalskaren, ty jag har just i afton hört af säker person, att i morgondagens tidningar kommer en kungörelse, hvari öfverståthållarembetet utlofvar denna summa i belöning åt upptäckaren. Det är först i dag man kommit under fund med, att flere dylika sedlar blifvit utprånglade i bodarne. I morse såg jag en af dem, och den var på håret lik dessa. Mästerligt gjorda allesammans. Stort geni, men som får kransen om halsen i stället för om tinningen. Nå, kan ni erinra er utseendet på den som tappat plånboken?»
»Ja, det var ett vackert ansigte, något krokig näsa och ovanligt röda kinder.»
»Godt! Er lycka är gjord.»
»Femhundra 1 Då räcker det också till ett glas punsch.»
»Strax. Men skynda genast till polismästaren, eller det är så godt att herrn direkte går till öfverståthållaren och det på ögonblicket.»
Studenten fick sitt glas punsch och tömde det.
»God natt nu, herr källarmästare och tack för god kredit!» yttrade studenten, resande sig för att gå; »i morgon kommer jag in och betalar.»
»Jag ger ingenting på kredit,» förklarade Norgren vresigt. »Hvad ni här förtärt, har jag bjudit er på i dag. Det är för första gången jag bjudit någon på min egen källare. Men så har jag också aldrig förr sett så mycket falskt och så mycket ärligt på en gång. Fortfar, unge man, så får ni kredit hos hela verlden, hvilket är bättre än kredit på källare.»
Vår studiosus skyndade till öfverståthållarhuset och befann sig snart i en tambur, der det stod en ordonnans af Svea artilleri.
»Generalen tar inte mot så här dags,» upplyste ordon-nansen.
Men i detsamma visade sig i tamburen, kommande inifrån, en ung herre, hvilken styrde rakt på dörren till farstun, utan att egna de innevarande någon uppmärksamhet. Men så ådrog han sig sjelf så mycket större uppmärksamhet, åtminstone af den ene bland dessa, nemligen studenten, hvilken, liksom fastnaglad vid golfvet, länge stirrade på dörren långt efter sedan den unge herrn försvunnit. Så stod han en stund, då han hörde sig tilltalas af en annan person, en officer i lifbeväringsuniform, öfverståthållarens adjutant.
»Hvem är ni och hvad vill ni?» frågade denne.
Källa: Project Runeberg ·
