Sida 243
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
»Jag anhåller att få tala med generalen,» svarade studenten.
»Generalen tar inte emot. Adjö!» yttrade adjutanten tvärt och vände till ryggen.
»Men jag har något högst angeläget att säga,» förklarade den uppvaktande.
»Och det är?»
»Det är, det rör de falska sedlarna.»
»Falska sedlarna!» upprepade adjutanten med synbarligen
lifligare intresse; »ni känner något om de falska sedlarna?»
»Ja.»
»Vänta b tillsade adjutanten och försvann. Men snart visade han sig ånyo, gaf studenten ett tecken att inträda, och efter några sekunder befann sig denne ansigte mot ansigte med en äldre herre, som satt framför ett prydligt skrifbord. Det var en ståtlig, vördnadsbjudande gestalt. Det rikaste silfverhvita hår kontrasterade mot ett ännu ungdomligt ansigte med de ädlaste drag.
»Ni har någon upplysning att meddela angående de falska sedlar, som i dessa dagar blifvit utprånglade på åtskilliga ställen här i staden?» började den äldre herrn.
»Ja, herr general,» svarade vår studiosus, i det han närmade sig skrifbordet och öfverlemnade plånboken åt generalen, hvarefter han kort, men tydligt redopjorde för åtkomsten till den.
»Ja verkligen,» yttrade generalen, under det han med mycken tillfredsställelse betraktade sedlarne, »verkligen af samma slag och följaktligen af alldeles samma fabrik. I sanning, min unge vän, befriar ni icke oss från mycket hufvud-bry, om ni lika lätt kunde bringa fabrikanten fram i dagen. Tror ni er kunna känna igen honom som tappat plånboken?»
ÄJa> jag har återsett honom och kände genast igen honom.»
»Ni har återsett honom, säger ni! När?»
»Nyss derute i tamburen.»
»Hvad för slag! I min tambur, säger ni?»
»Ja, densamme som nyss kom ut härifrån.»
»Som kom ut härifrån!»
»I ljusa byxorna och svarta sammetspigeschen.»
»Ar ni galen, herre! Det var ju Darell, artisten Darell!»
»Jag känner inte artisten Darell. Men visst är, att den som nyss kom ut i tamburen är samma person som tappade plånboken vid hörnet af Drottninggatan.»
Källa: Project Runeberg ·
