Sida 247
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
SALIG EXCELLENSENS STANGPISKA.
247
än en ålderstigen fattigdom, för att frambringa en så silfver-hvit skörd, om det ej fordras t. ex. en statsmans hufvudbry och af det slag den aflidne i lifstiden dragits med. Det var, som bekant, hardt nära, att excellensen delat den olycklige Fersens öde. Väl funnos ännu i lifvet statsmän med måhända lika dyrbart hår, men icke gick det an att begära suvenirer ur deras hårpiskor, hvilka nära nog betraktades som helgedomar, åtminstone af dem sjelfva.
Tröstlös hemkom juveleraren. Han visste sig numera ingen lefvandes råd.
»Hvad du dröjt länge 1» yttrade hustrun till honom; »båten vi beställt har väntat öfver en timme, matsäcken är längese’n nerburen, och jag har kommit öfver den ypperligaste hjelmarål!» tilläde hon, i hopp att med denna glada underrättelse kunna utjemna rynkorna på sin mans panna.
Saken var den, att redan på morgonen, innan den olyckliga historien om stångpiskan blef bekant, hade det varit bestämdt, att familjen skulle företaga en liten lusttur utåt Mälaren för att tillbringa några stunder i det gröna.
»Båtl Hjelmaråll» upprepade familjefadern med dofröst. »Jag vore färdig hellre stiga i sjön än i båten, hellre bli mat för ålarna än äta dem.»
Båtfärden kan emellertid icke inställas. Familjen be-gifver sig följaktligen ut till sjös; men sällan framglider öfver Mälarens klara våg ett mulnare sommarnöje. Ändtligen landar man vid en grön och löfrik strand och bullar upp i gräset hvad man har. Juvelerarens fru söker, så vidt det står i hennes förmåga, hålla målron vid makt, för att skingra sin kära hälfts oro och bekymmer. Men när hon ser honom glömma att taga halfvan på ålen, något som han eljest aldrig uraktlät, då förlorar äfven hon modet och blir lika tröstlös som han.
Efter måltidens slut tager frun barnen med sig och går in i den närbelägna torparstugan för att koka kaffe. Men mannen söker skuggan af ett träd, lägger sin nya halmhatt bredvid sig och insomnar. Det var väl också det bästa han för tillfället kunde göra.
Efter en qvarts god sömn väcktes han af ett prasslande helt nära honom. Han slår upp ögonen och varseblir en hvit bock, hvilken i all sköns ro gör sin middagsmåltid. Men vår juvelerare blir icke litet bestört, när han upptäcker, att
Källa: Project Runeberg ·
