Sida 273
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
Andra dagen.
Tidigt följande morgon väcktes jag af ropet: »Revolution i Paris!» Man kan bli vaken och klarögd af mindre. Jag igenkände genast min värd, lutad öfver min säng.
»Revolution i Paris 1» fortfor han. »Nationalförsamlingen sprängd, Cavaignac, Changarnier och Lamoriciére arresterade i natt och förda till Ham. Trupper inrycka oupphörligen, presidenten redan till häst i Champs-Elysées!»
»Aha,» tänkte jag; »bjöd han på te i går, så bjuder han på kaffe i dag.»
Snart var jag klädd och ute. Palais des Tuileries var i närheten, och jag skyndade först dit. På Rue Rivoli längs efter det höga jernstaketet till parken vid detta slott såg jag smärre grupper af folk i blus, ansträngande sig för att läsa något som tycktes vara uppklistradt på en och annan af de stenpelare, hvilka sammanhålla gallerverket. Men det var ännu för mörkt att kunna läsa. Ingen af de personer jag mötte syntes häpen eller öfverraskad. Men hur är det också möjligt att i Paris bli häpen eller öfverraskad af dylikt!
Ändtligen uppgick solen, föregången af en lätt vind, som renade den nyss något dimmiga luften. Nu kunde man läsa proklamationerna, undertecknade af Louis Napoleon. Han kallade sig ännu: »President de la république fran-piise». Proklamationens första paragraf lydde: »Nationalförsamlingen upplöst och allmänna rösträtten återgifven.» Vidare fick man veta, att presidenten, för skyddande af republiken, hvilken uppgafs ha varit på det förfärligaste hotad, nödgats häkta, utom de tre generaler som ofvan nämndes, äfven generalerna Bedeau, Le Flö och öfverste Charras (dessa tre kända som nitiska republikaner), jemte Thiers (orleanist eller republikan allt efter omständigheterna) samt Lagrange (socialisten, chefen för de förmenta »röda»).
Småningom blef det lifligare i arbetargrupperna, och ett doft sorl uppsteg ur dem, genom hvilket urskildes följande infall:
»Nationalförsamlingen sprängd! Adieu, mon pére Ni-colas!» ropade en.
»Adieu, mon pdre Nicolas!» var refrängen på en den tiden mycket populär visa i Paris, egentligen hänsyftande på Napoleon, hvilken man i visan önskade dit der pepparn
Bilder ur verkligheten. IV. 18
Källa: Project Runeberg ·
