Sida 274
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
växer. I visan nämnes också uttryckligen Cayenne. Men ingen hade heller något emot att äfven dit förpassa nationalförsamlingen, hvars majoritet, bestående af legitimister, orlea-nister och bonapartister, var högst impopulär bland folket.
»Allmänna rösträtten återgifven,» yttrade en annan; »c’est bienl Det är en krok med domkraft. Hela Frankrike kan hänga sig på den.»
»Cavaignac och Lamoriciére häktade,» inföll en tredje; »tant mieux! Skuggorna af dem, som stupade för deras kar-tescher under junidagarne, få då ändtligen ro i sina grafvar.»
»Men se då bara till, att icke februarihjeltarne i stället vända sig i sina,» tilläde en fjerde, hänsyftande på dem som i februari 1848 stupade i striden för republiken.
»Och republiken räddad!» utbrast en femte; »soyons amis, Cinna! Vargen räddar lammet.»
Jag kastade en blick uppåt gatan, fruktande för ser-gents de ville. Men emot vanligheten syntes de icke till. En sådan dag borde de väl vara på benen, och det voro de nog. Men hvar voro benen?
I detsamma fängslades mina ögon af en bländande syn, som närmade sig oss från Place de la Concorde. Det var som såge jag en hel kolonn af lågor rycka an.
»Les carabiniers!» ropades omkring mig. Det var morgonsolen som sken på karabinierernas gyllene kaskar och harnesk. Det dröjde icke många minuter, förrän vi hade dem midt ibland oss. De redo dock i sakta skridt, en förtrupp och en eftertrupp. Men emellan dessa begge visade sig Napoleon sjelf till häst med sin farbror Jerome Bonaparte på högra sidan och general Magnan (den afdankade Changarniers efterträdare) till venster. Presidentens ansigts-uttryck var icke annorlunda än den föregående aftonen, då han var värd i Palais de 1’Elysée. Samma halfslutna ögon, samma stereotypleende. Dock tyckte jag, att han visade sig mindre besvärad nu än när han blåste på tekoppen.
»Vive la république!» skallade det från gatan.
»Vive la répyblique!» ropade Napoleon sjelf, i det han blottade sitt hufvud. Han uttalar u som y, hvilket redan vid hans första inträde i Konstituerande församlingen 1848 stötte det franska örat.
»Au diable!» yttrade också helt nära mig en af dem som nyss talat, »han prononcerar république så man kan bli galen. Det går bestämdt lättare för honom att ropa:
Källa: Project Runeberg ·
