Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar

Det var på trottoarerna af boulevarderna den y.e icke mycket lifligare än det var den 2:a. Grupper af folk här och der, ödsligt i bodarna och hos restauranterna. Det stora Paris höll sig ännu inomhus. Alla vädrade minan, men ingen visste, hvar hon skulle explodera. Det tycktes gälla för en hvar att förskansa sig sjelf, att se till sitt, men vänta och vara beredd på allt.

Deremot var det nog lif på midten af boulevarderna eller den egentliga körbanan, och ett brokigt, lysande lif till på köpet, men af det slags lif som nedslår, qväfver och dödar. Infanteriregementen tågade fram, kyrassierernas hästar trampade asfalten, och kanonlavetterna rullade tungt. Militärdespotismen presenterade sina legioner.

Jag tyckte, att soldaternas ansigten uttryckte bekymmer och oro. Dystra äro också medborgarkrigets segerkransar. Det är cypress och icke lager i dem. Det talades om en armé på 100,000 man. Napoleon hade förstått att väl begagna tiden från den 15 november, då genom splittringen inom nationalförsamlingen den exekutiva makten kom i hans hand. Han hade hunnit aflägsna den garnison, som ansågs vänligt sinnad mot folket, och i stället inkommendera regementen, mer stämda för honom sjelf.

Sannt är, att denna gång gälde det icke att qväfva en insurrektion, utgången från folket. Den ende sannskyldige insurgenten residerade i Palais de l’Elysée. Om folket denna gång väpnade sig och stridde, så var det för den antagna lagliga ordningen och emot den som, brytande sin ed, våldfört den. Hvad skulle armén göra i sådant fall? Armén består ju af Frankrikes egna barn, kallade in i leden genom en medborgerlig skyldighet: konskriptionen. Men det ofantliga flertalet tillhör ju landsbygderna. Man lefver der ett knappt lif, ofta eländigt. Man flyttas derifrån till kasernen, man klädes väl, födes väl och inbillas från första stund, att man är ordningens upprätthållare. Disciplinen slår sitt murbruk mellan dessa lifvets grundstenar, och det blir en ofantlig sammanhängande massa deraf, en kolossal maskin, hvilken röres af dens lillfinger som för tillfället har makten. I Ryssland och Österrike t. ex. klickar maskinen ej. I Frankrike händer det, att den går sönder. Man har sett det mer än en gång. Galliens gamla frihetskänsla, som trotsade en Caasars bålverk, är en larv, som fräter murbruk och sten.