Tillbaka Read Runeberg

Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar

Originalsida 283
Originalsida 283
Originalsida 282
Originalsida 283
282–283

Sida 283

Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826

»Jag tyckte jag hyss såg några af edra vänner, som gjorde anteckningar och sedan ilade bort.»

»Det är medlemmarne af »la Comité de la résistance». Ni såg den 9:e sektionen hos madame Davis i dag. Damien är ordförande för den.»

»Det blir då allvarligt motstånd?»

»När gaf sig Paris utan strid?»

»Jag vågar icke fråga, af hvilka komitén för öfrigt består?»

»Hela venstern af den sprängda nationalförsamlingen är der och ...»

I detsamma kom någon och slog Camille på axeln. Denne person tog Camille under armen, hvarefter begge aflägsnade sig med raska steg.

Jag fortsatte min väg, var snart inne på Boulevard St. Denis och fick ögonen på Porte St. Denis, detta stolta monument öfver Ludvig XlV:s segrar i Holland och vid Rhen, hvilka också äro personifierade på monumentet. Snedt emot Porte St. Denis reste sig då en mur med jernbalustrad. Boulevarden var före 1830 lika hög som denna mur och bildade en svår backe. Det var i den backen, den 28 juli nämde år, halfva regementet af Carl X:s stolta hästgarde stupade under ett regn af möbler från de närliggande husen. För att för framtiden förekomma en sådan olycka, lät Ludvig Filip sänka boulevarden, hvarigenom backen försvann. Men detta hindrade likväl ej, att den 25 febr. 1848 två kompanier af Paris’ lika stolta municipalgarde krossades på samma ställe. De krossades af projektiler af hvarjehanda slag som då kastades från muren.

Muren, på hvilken man då uppkom medelst en trappa, som ledde från boulevarden, är, som jag tror, nu borttagen och trakten deromkring betydligen förändrad. Louis Napoleon har röjt ur vägen äfven denna strategiska punkt för revolutionen. Men ville han taga bort alla sådana — och man kan vara säker på att han vill — då måste han taga bort Paris. Trakten är emellertid ominös, och den föreföll mig det icke mindre då, när jag, nerifrån skådande uppåt muren, igenkände Damiens resliga gestalt, hvilken, stödjande sig mot balustraden deruppe, höll ett litet papper i hand och tycktes skrifva något derpå.

Jag skyndade uppför trappan och befann mig snart vid hans sida.

Källa: Project Runeberg ·