Sida 287
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
det också i de flesta fall. Han hade som yngling skjutit sin favorithäst derför att hans far en dag beklagat sig öfver dess dyrhet, och han hade sjelf derefter, änskönt af adlig börd, ingått som simpel nummerkarl vid ett indelt dragonregemente och tjenstgjort som sådan i flere år. Han befordrades dock till öfverstelöjtnantsgraden. Det föll honom in ibland, när han såg sig ha begått något fel, att döma sig sjelf till åtta dagars vatten och bröd, hvilket han också ordentligen genomgick, och icke sällan gaf han sig sjelf order att med full soldatpackning marschera flere mil på minsta möjliga tid, hvilket han också utförde. Mindre tjenlig som fredsofficer, skulle han som fästningskommendant ha försvarat sig till sista man och sprängt sig sjelf med fästningen i luften. Han skröt med att han hade den lättaste värjan och den tyngsta sabeln i svenska armén. Han var också man för begge, men med det skröt han ej. Under hela mitt vistande i Paris var jag nästan dagligen i hans sällskap. Två gånger fann jag honom modfäld, den ena gången när han, vaknande en morgon, upptäckte, att han under sömnen råkat svälja fyra löständer. Den andra gången efter ett kalas på kräftor. Vi hade nämligen i ett fönster till en charcuteribod upptäckt ett fat ovanligt stora kräftor. Åkerstein, som genast fick aptit på dem, bjöd mig och några andra landsmän in i boden. Han frågade priset på kräftorna, och vi tyckte alla, att det var tre sous (omkring tio öre) stycket. Alla kräftor ströko åt. Men vid liqviden upplystes det, att vi hört galet och att priset var tre francs (ungefär två rdr) stycket. Två riksdaler för en kräfta! Man kan bli modfäld för mindre.
»Det är barrikader vid Porte St. Denis,» berättade mig Åkerstein.
»Har det redan varit strid?» frågade jag.
»Nej, det är dukadt, men icke serveradt.»
»Godtl Dit måste jag!» ropade jag och satte i väg så fort jag kunde genom folkträngseln. Åkerstein följde mig, mindre af nyfikenhet än af vänskap, ty han var stark och pålitlig äfven i den delen. Ju närmare vi kommo Porte St. Denis, desto mindre blef folkträngseln. Porte St. Denis var också den dagen en farlig granne.
Ändtligen och midt i mynningen af en bland de långa och smala gator, som löpa ut i boulevarden, såg jag en barrikad nära tre alnar hög eller af en mans höjd. Det var den första barrikad jag sett med egna ögon. På dess spets reste
Källa: Project Runeberg ·
