Sida 75
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
Vackra Josephine på Franska värdshuset.
_ranska värdshuset, beläget som man vet vid Djurgårds-slätten, var länge Blåportens enda medtäflarinna. Hasselbacken, i sin nuvarande ståtliga skrud, är nyare tiders verk, och sjelfva Blåporten har till sitt yttre blifvit för-ändradt; de gammalmodiga byggnaderna ha växt ut till moderna, präktiga paviljonger.* Endast Franska värdshuset är sig likt; sådant det ser ut i dag, såg det ut för många år tillbaka, och utseendet är visst icke otrefligt för det. Altanen åt slätten vinkar inbjudande, och salen en trappa upp med sina sidokamrar utgör ännu i dag en lämplig lokal för smärre kollationer. I ett fall, och det icke minst väsentliga, täflade Franska värdshuset, och ofta segerrikt, med det gamla Blåporten. Det var med afseende å vackra upp-passerskor, och sommaren år 1833 låg Franska värdshuset betydligt öfver, ty det var då Vackra Josephine derstädes lefde och regerade, ja, man kan väl säga, att hon regerade öfver hela Djurgården.
Bördig från Blekinge, hvarifrån de flesta af utvärds-husens uppasserskor den tiden kommo, hette hon något på Brita eller Stina, men kallade sig för Josephine. Hon var för vacker att nöja sig med mindre. Ifrågavarande sommar var hon nitton år, lång, smärt, en fullgjuten bild af helsan. Jag har hört talas om ansigten af smultron och mjölk, en ljuf sommarrätt, som man vet. Josephine hade kinder af de förra och panna af de senare, och hennes ögon, de voro sådana söm himmeln måste vara för att mjölken skall bli god och smultronen kunna mogna. All denna läckerhet serverades —- för att fortsätta liknelsen — på en assiett i den renaste ovalform och med öron så små, att man kunde förgapa, för att ej säga förhviska sig i dem.
* Vi erinra, att detta skrefs i början af 1860-talet. Blåporten finnes, som bekant,„ sedan länge ej mer,
Källa: Project Runeberg ·
