Sida 77
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
skålar och sånger i öfverflöd, dem hon alla mottog med en herskarinnas välbehagliga min och sjelf besvarade på sin trefliga blekingska brytning med någon visa från hembygden, under det hon låtsade läppja på punschen, ty sjelf drack hon aldrig annat än champagne, såsom hon sjelf förklarade, och hvilket nog hade sin riktighet. Icke desto mindre hade hon alltid det bästa rummet, liksom den bästa sexan, i ordning för sina »musikaliska vänner», såsom hon behagade kalla oss.
Det var under en sådan liten kollation Josephine bad att få tala särskildt med mig. Vi gingo in i ett annat rum.
»Jag har något att be kunglig sektern om,» började hon, ty kungl. sekreterare voro vi alla, liksom alla tegel-slagare voro brukspatroner; »känner kunglig sektern till en brukspatron H**, verklig brukspatron i Vestmanland?»
»Nej.»
»Han var ofta härute förliden maj,» fortsatte Josephine; »han är ung, ser inte illa ut, är något dum, men mycket rik,» tilläde hon med någon tonvigt på de sista orden och med mycken säkerhet, och, uppriktigt sagdt, var det knappast någon som hade så fint väderkorn i den vägen, som flickorna på utvärdshusen. Ju mindre drickspengar en gäst gaf,_ desto snålare och följaktligen rikare ansågs han vara, alltid dock de »musikaliska vännerna» undantagna.
»Nå, än sedan?» frågade jag.
»Jag har fått bref från honom; se här, var snäll och läs!»
Jag genomögnade brefvet. Det var skrifvet med en viss värma. Den vackra Josephine tycktes ha gjort ett djupt intryck på den unge mannen, och efter en° mängd fraser, mer eller mindre sammanhängande, bjöd han henne till sig öfver den snart instundande midsommarshelgen. Hon borde resa sjövägen till Köping, der han sjelf skulle hemta henne i sin egen schäs. Han anhöll om svar med omgående, för att genast kunna skicka respengar o. s. v.
»Nå, hvad tänker Josephine om det der?» frågade jag.
»Jag tänker, att den som inte reser till Köping, det är jag,» försäkrade Josephine; »jag tänker inte bli något midsommarsnöje åt en liten brukspatron i Bergslagen. Sin egen schäs, gubevars; det trodde han skulle ta. Kanske jag skulle åka på rapphöna! Min mening är nu att svara honom på det här, och att kunglig sektern ville hjelpa mig
Källa: Project Runeberg ·
