Tillbaka Read Runeberg

Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar

Originalsida 85
Originalsida 85
Originalsida 84
Originalsida 85
84–85

Sida 85

Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826

äldre, stanna, vända sig om och titta efter henne länge och väl. De yngre damerna ansågo detta för näsvishet, och de äldre trodde, att han gjorde spektakel af dem. Oviljan mot honom var så stor, att när han på de s. k. Gille-balerna bjöd upp någon dam till dans, han icke sällan fick det tväraste nej.

»Hvarför tittar du alltid efter damernas fötter?» frågade vi honom en dag, ty det var i synnerhet deras fötter han tycktes' stadera.

»Efter damernas fötter,» upprepade han; »jag tittar efter alltihop, jag,» svarade han helt naivt.

»Jo, du är god, du. Men vet du, det är opassande det der, kära Thure. Kan du inte nöja dig med damernas ansigten?»

»Man bör se en sak från begge sidor, tycker jag,» menade Thure, och kanske tyckte han ej så orätt deruti.

»Saker ja, men inte fruntimmer. Nå, hvad har du gjort för märkvärdiga upptäckter?»

»Jo, att karlar och qvinnor äro så olika skapade.»

»Tycker du det? Det var en nyhet. Nå, har du upptäckt något mer?»

»Jo, att den som har små fötter går mycket säkrare än den som har stora.»

»Kors så märkvärdigt! Nå, är det allt?»

»Och äfven förvånar det mig, att ingen af de unga flickorna liknar min mor.»

»Ännu märkvärdigare.»

»Ja, är det inte?» yttrade den skarpsinnige Thure och fortfor att efter vanligheten vända sig om och titta, antingen det var klart eller regnväder. Men gälde det att tala med fruntimmer, då var han sjelfva tafattheten.

Damerna, med skäl förargade, fruktade honom dock. När de mötte denne förfärlige kritiker, sökte de gå så sylfidiskt som möjligt, äfven de som hade stora fötter. Han berömde sig också med skäl öfver att ha lärt Upsaladamerna gå, fast ingen höll honom räkning derför.

Så gick han vid akademien och tittade i runda fem år, till dess han ändtligen efter många misslyckade försök slank igenom i kameralexamen. Naturligtvis stod han sig mycket slätt äfven på sjelfva examensdagen. Rabenius pustade mot honom och Jöns Svanberg dref med honom; men hans lugn, liksom hans tystnad vid alla frågor var beundransvärdt.

Källa: Project Runeberg ·