Sida 92
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
En hemsk förlofningsmiddag.
)tackars Pylax! Hvarför slår patron sin hund?»
»Jo, för det han jagar bort alla kattorna; ty om inte kattorna vore, så skulle mullvadarne förstöra hela trädgården. Begriper du det?»
»Men då begriper jag inte, hvarför patron kastar stenar efter kattorna, såsom patron också ofta gör.»
»Jo, derför att de klösa barken från de unga träden.»
»Men då få ju mullvadarne fritt spel? Vet patron, det är bäst att inte lägga sig i den jagten. När hunden jagar katten och katten mullvaden, då blir det lagom med kattor och lagom med mullvadar, ty äfven de senare ha sin nytta med sig, och lagom är knuten i allt.»
»Ska du lära mig, du, din åsna!»
»Ingen för gammal att lära.»
»Och är du lärare, så ska du också ha betalning för lektionen,» sade patronen och gaf den så kallade läraren ett slag öfver ryggen med sin grofva knölpåk.
»Det man får och inte förtjent, det betalar en hederlig karl igen,» mumlade den slagne, i det han aflägsnade sig, »och jag skall betala för den stackars Pylax med,» till-lade han.
Denna dialog, äfvensom monologen på slutet, var jag en sommarafton på H—lund vittne till för något öfver fyrtio år sedan. Den tiden egdes H—lund, en egendom half-annan mil från Stockholm, af två bröder, den ene tjuguett och den andra tjugu år. Begge hade någon tid vistats vid Upsala akademi, men efter faderns död lemnat den, för att taga sitt arfvegods i besittning. De unga patronernas hushåll förestods då af en gammal inspektorska, och det var henne jag hade att tacka för det jag tvänne somrar några veckor
Källa: Project Runeberg ·
