Sida 222
Gumman och hennes katt Uti ett mindre kyffe vid en af de aflägsnare gatorna i Stockholm bodde en gumma, som sett lyckligare dagar, men under en tid af tjugu år hunnit vänja sig vid armodets tryckande börda. Hon hade lyst som en stjerna på balerna å »Klas på hörnet», hvilket ställe i hennes ungdom var en samlingsplats för allt hvad Stockholm då hade skönt och lysande. En bättre flicka kunde då knappast få sig en man, om hon icke dansat på »Klas på hörnet».
Gumman hade, såsom vi antydde, varit obeskrifligen skön, och hennes dopnamn var Aurora — hur är det möjligt att en skön flicka med namnet Aurora någonsin kan bli gumma 1 — hon hade fyra dueller på sitt samvete, hade kallats hennes nåd, fast ingen kunde tro det när man såg henne i den lilla kammaren, der hon bodde, roande sig på lediga stunder med att lappa de immerfort sönderfallande tapeterna — såg henne linka öfver gatorna, stödd vid en käpp med krycka af perlemor, och i en klädning, som ursprungligen varit af siden, men som på senare tider nödgats inrymma diverse påtråcklade stycken af ylle och färgadt lärft.
