Sida 45
Slaget på Brunkebergs torg år 1821.
lockan slog tolf i Sankt Clara kyrktorn. Utför trappan, som leder till trivialskolan, nedskyndade skolungdomen, tagande i massa vägen åt östra delen af kyrkogården. Något af särdeles vigt strålade i gossarnas blickar, och öfver de skära blommorna på deras kinder hade en hög rodnad lägrat sig, tillkännagifvande att harmens och hämdens glöd gnistrade i deras unga hjertan, och de små knutna näfvarna beskrefvo cirklar i luften, bebådande det snara utbrottet af den inneflammande lågan. Öfver maskrosor och grafstenar hoppade den lifliga skaran och samlade sig derefter kring en stor grafsten, vid hvars sida gapade en nyss uppkastad graf. Medan några af kamraterna roade sig med att hoppa öfver grafven, i hvars djup framskymtade ena sidan af en likkista, hvars hvita svepgarnering ännu ej hunnit undergå förgängelsen, framtogo andra en mängd under den bredvid liggande grafstenen förvarade käppar, i hvilkas ställe de ditkastade den klassiska lärdomen, som i form af skolböcker ditintills besvärat deras frihetsälskande armar.
Upp på grafstenen steg tertianen Pauli, en storväxt sextonårig yngling. Utan omröstning, endast till följd af sina många och stora förtjenster som slagskämpe, var han claristernas anförare. Knappt hade någon skoldag förflutit, då han ej utplanterat antingen en blå näsa eller ock några blodsprängda knölar på läppen, och för hans hand hade redan mer blod flutit, än för någon barberarelärlings af hans ålder. Lat utan like, bar han ett outplånligt hat till hvarje flitig kamrat, den han betecknade med namnet
(Minne från skoltiden.)
