Sida 55
Flickan på Carl den trettondes torg.
I.
trömparterren och Carl den trettondes torg äro för närvarande de platser, som, täflande med hvarandra om företrädet, draga till sig hufvudstadens vid gatorna utledsna invånare. Dock är det blott om söndagsmiddagarna, när vädret är vackert och mycket folk samladt, väntande vaktparaden, som det lyckas Carl den trettondes torg att vinna öfverhanden och inom sina skuggrika alléer emottaga folk af alla klasser. Hvardagarna står torget temligen öfvergifvet, åtminstone af den så kallade bättre verlden, hvaraf den del, som ej på båtar och i omnibusar försvinner åt Djurgården, vimlar i Strömparterren. Men i stället för denna »bättre verld» ser man dessa dagar en vida oskyldigare, nämligen små barn, antingen gungande i en barnflickas armar eller i en liten korgvagn, dragen af samma armar.
En barnflickas öde har alltid förefallit oss tungt. Ifrån morgon till qväll släpar hon, så spenslig och ung hon än må vara, panten af andras kärlek och måste för denna hysa moderns ömhet och mer än moderns omsorger; ty på samma gång hon sluter i sin famn denna lilla börda, lägger hon det största ansvar på sitt hjerta utan annat band än pligten. Och likväl, hur lätt försonar hon sig ej med sitt öde! Denna börda, så främmande för henne i öfrigt, blir ej längre främmande för hennes hjerta, ty ömheten är detta hjertas innersta lif, för hvilken hon lefver, för hvilken hon offrar allt, ty hon är qvinna.
För några år sedan, under de vackra sommardagarna, hände det esomoftast, att ungherrarne försakade Ström-
