Sida 81
Strumpväfvaren.
I.
I medlet af 1830-talet bodde i ett litet jordvåningsram i ett hus vid Stora Badstugatan å Norrmalm en strump-väfvare, hvars väfstol var i rörelse från morgon till qväll med högst få mellanstunder för hvilan. Grannarne ansågo honom allmänt för en förträfflig ung man, karlarne prisade hans arbetsamhet och qvinnorna hans hurtiga utseende, ty när Niklas Tellbom uppreste sig från väfstolen, kunde han knappast stå rak i rummet, och likväl var det sex fot och fyra tum mellan golfvet och taket. Tellbom hade således ingen hög verkningskrets att röra sig uti. Icke heller var den särdeles bred, ty när han bittida om morgonen uppsteg ur sängen, hvars lakan alltid glänste så hvita, måste han taga ett långt, med verklig fara förenadt steg öfver den närstående väfstolen för att kunna vinna fotfäste mot golfvet, och när hans väfstol kom i farten, hände det icke sällan, att högra armbågen tog i fönsterposten, så att det skallrade i de små gröna glasrutorna. Väggarna i den lilla kammaren, som, efter hvad vi sett, på en gång var sängkammare och verkstad, hade han sjelf tapetserat på ett högst eget sätt. Tapeterna utgjordes nämligen af en mängd nummer af Aftonbladet, hopklistrade, så att man ganska ordentligt kunde läsa åtskilliga uppsatser i denna tidning. Man finner deraf, att vår strumpväfvare tillhörde den liberala sidan, hvilket, som man vet, ej är fallet med alla fabrikörer här i landet.
Taflor och berättelser. III.
g-
