Sida 275
Den broderade plånboken
De följande dagarna syntes fru Stifvern och lilla Netta, åtföljda af notarien Linder, ute på gatorna, och de besågo tillsammans tafvelgalleriet på Stockholms slott, stenmuseum och vetenskapsakademiens intressanta samlingar.
Närmare mot hösten sprang Linder kring gatorna, för att se på våningar med kök och nödiga uthus.
En oktobernatt rullade utåt Drottninggatan flere täckvagnar, hvilka stannade utanför ett större hus, hvars första våning var särdeles rikt upplyst. Ur vagnarna stego en brud och en brudgum, arm i arm ledsagande hvarandra uppför den breda trappan. Vidare kommo sex brudtärnor, af hvilka Netta var den minsta och gladaste. Slutligen herr kungl. • sekter Hammar och en annan herre, begge i hvita handskar, hvita västar och hvita halsdukar.
I den af kronor och lampetter strålande salongen steg herr Hammar fram, höjde ett glas champagne och höll ett längre tal om tomtebolycka, om en lugn hamn efter stormen, om englars salighet -på jorden, om cypressens förvandling till myrtenqvistar och mycket mera sådant, som var vackert att höra.
Bruden och brudtärnorna försvunno i ett inre rum, hvars motsatta vägg tycktes helt och hållet vara undangömd af en ovanligt bred och hög mahognimöbel med de hvitaste örngottskuddar på. Dörrarna tillslötos.
Efter en kort stund utkommo tvänne af brudtärnorna, lemnande åt Hammar och den andre kavaljeren hvar sin kyss och hvar sitt broderade strumpeband.
Hammar höll strumpebandet nära sina ögon och mumlade för sig sjelf:
»Väl broderadtl . . . Charmant i alla afseenden ... det vackraste broderade strumpeband jag någonsin sett.. . Men hvad tusan är det i alla fall mot den broderade plånboken I» ***
Källa: Project Runeberg ·