Sida 6
Dödgräfvaren
6
dödgbäfvaken.
vackraste gröna eller blommiga tyg, få de sofva i fred ända till domedag. Att de ligga väl och ej oroligt vrida sig på det trånga lägret, är nog säkert. Deremot är det ej så visst, att deras drömmar äro lika lugna; men i hvad fall som helst kan detta ej räknas kammartjenaren till något fel eller någon förtjenst.
Det är besynnerligt, att en sådan menniska som död-gräfvaren i verlden icke eger något särdeles stort anseende och ej, oaktadt sin mångsidiga och långvariga kammartjenarebefattning, kan blifva kammarjunkare en gång, eller ens ihågkommen med medaljen för troget och flitigt tjenstfolk. Han är den grundligaste bland menniskor, ty af alla ligger otvifvelaktigt han mest på djupet, alldenstund grafvens djup är det djupaste på jorden. Han är den religiösaste, ty hvilken har, som han, grafven så beständigt för ögonen? Han är den raskaste, ty, oaktadt dagligen och stundligen så nära grafven och döden, är han vid lika godt kurage för det och känner ingen fruktan, icke en gång för de dödas ben, med hvilka han, till och med långt före sin död, blandar sina egna, och förlorar ej koncepterna, fastän tusen sinom tusen visa honom tänderna ända till roten.
Väl är han en plumphuggare, emedan han oupphörligen trampar på sin nästas liktornar, utan att be om förlåtelse; men så är han också deremot den rättvisaste, ty alla, så väl den höge som den låge, den rike så väl som den fattige, ger han lika mycket på skallen med sin jernbeslagna skofvel. Han har ej sin like i konseqvens, ty fastän han vet, att han en gång skall falla i den grop, han gräfver åt andra, så ändrar likväl ej detta hans gräfningsifver. Men, i trots af alla dessa stora egenskaper, är han likväl på intet vis högdragen eller öfvermodig, ty han, den grundligaste och djupaste ibland alla, försmår ej att på närmaste krog taga sig en sexa i sällskap med tornväktaren, den mest i luften svamlande, den ytligaste af alla. Men vändom oss från dödgräfvare i allmänhet till den som i synnerhet är föremålet för vår berättelse.
Sent en septemberafton år 1821 satt dödgräfvaren i en af de å Norrmalm i Stockholm belägna församlingar ensam i sin nära kyrkan befintliga tarfliga boning, då dörren hastigt öppnades och in i rummet skyndade en lång, väl-
Källa: Project Runeberg ·