Sida 73
Flickan på Carl den trettondes torg
flickan på carl den trettondes torö.
73
8.
Följande morgon bittida lade en ångbåt ut från Riddarholmen. Många passagerare voro ombord. Bland dem, som hade sin plats på salongstaket, var vår goda patronessa. Vid hennes sida stod en underskön flicka i vacker reskappa och en liten täck, genombruten halmhatt på sitt hufvud. Ur flickans ögon strömmade tårar, och hennes genomvåta näsduk viftade ifrigt åt den allt mer sig aflägsnande stranden. På denna stod vår hjelte och besvarade helsningen. Ju längre bort ångbåten aflägsnade sig, desto blekare blef hans ansigte, och när de sista konturerna af fartyget försvunnit i oktoberdimman, aflägsnade han sig med långsamma steg. Uppkommen på sin ensliga kammare, nedsjönk han utmattad på soffan. Mycket var i denna kammare förändradt. Pianot fanns ej mer — förvandladt till kläder, noter och böcker, vaggades det nu på Mälarens vågor för alltid bort ifrån honom; gitarren fanns ej heller — den stod i godt förvar under ångbåtens salongstak. Men han, som nu ensam satt der på soffan, märkte ej denna förändring. Länge satt han med handen för ögonen; men då handen nedföll, såg man några tårar bryta sig fram, bevittnande det nederlag vår hjeltes manliga kraft lidit.
9-
Ett år hade förflutit, under hvilket vår hjelte hvarje vecka erhållit bref från Göteborg, lågande af den innerligaste ömhet och tacksamhet. Med uttryck af den djupaste hänryckning läste han de kära raderna, hvilka, både hvad stilen och innehållet beträffade, allt mer röjde den högre grad af bildning, hvartill den unga flickan närmade
Källa: Project Runeberg ·