Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor

ten för en vitten glaset. Vatten, första Maj! Nej tack! Färsköl skall det åtminstone vara.

3Jag tänkte mig nästan till Lubeckt, sade en sprätt, »men på en sådan här dag är der en faslig blandning a|j folk. Jag är till fots, som ni ser, och civil».

Sprätten var kryddkrämare och löjtnant vid borgerskapets kavalleri.

»Vår officerskår tänkte ha middag på Franska värdshuset, och då skulle vi naturligtvis ha ridit ut i tropp och i uniform, men det är ingen enighet, och så pästå bryggarne, att de icke kunna ta hästarne till en promenadridt på en dag som fordrar så mycken ut-körning. Ska' vi nu gå till Carlniarks ... Är det för långt dit? Ja, ja, ända vid bysten! Då titta vi väl in på Pohlsro eller kanske vi gä upp till Pierres? Se’n skola vi ha oss en liten sexa på Blå Porten».

Af alla dessa värdshus och förfriskningsställen pä 1830-talet var Blå Porten, såsom vi redan sett, det äldsta. Det hade nu betydligt stigit i anseende. Inga Djurgårdsgäster vore väl nu mera, som då Valerius stämde upp sin ofvan anförda klagosång, rädda för Cum-landers knut». Cumlander hade. dess utom för längesedan sålt värdshuset, redan 1806, till traktör Klingberg. Efter dennes död kom musikdirektören De Broen genom giftermål med Klingbergs enka i besittning af lägenheten, hvilken efter De Broens död öfvergick till en ny Klingberg, den först nämdes son och den som skaffade Blå Porten ett stadgadt anseende och gjorde de der lagade abborrarne till riksbekanta storheter.

Vilja vi tränga närmare vår tid, så kan det erinras, att Blå Por ten efter Klingberg öfvertogs af Operakällarens väl bekante värd Hammarström, hvilken lemnade stället till mamsell Hellström, som i sin ordning afträdde det till källarmästaren Blag, den siste innehaf-varen af detta gamla värdshus, hvilket nedbrann två dagar före den I Maj 1869.

Näst i ålder var Franska värdshuset, nedanför slätten, mellan Ahlboms» (en tid såp- och tvålkokeri) och Pontins Rosenvik. Det anlades redan 1808 af traktören Jean Baptiste Le Maire, som hade köpt tomten af generalmajor Willcbrand.® Franska värdshuset var under flera årtionden mycket besökt äfven af den finare stock- *

* Kedan 1690 upprättades karta iifver denna lägenhet (gärden n:o 2). Ett stärkelse-bruk fans der en tid. Hofjuvelcrarcn Slurm köpte sedan stället af I.e Maires enka. Senare egare voro handelsbolaget Sivers & C:o samt slutligen grosshandlaren 1-- J. Hicrta. hvilka hyrde ut värdshuset.