Sida 22
Johannelund i vinterskrud.
Försoning.
Försoning, försoning, ack ljufliga ord, Ljud högt genom seklernas skiften! LÄt för de förlorade frÀlsning bli spord, Försoning förkunnar oss skriften. Försoning Àr fröjd Ät en glÀdjetom vÀrld, Försoning Àr frÀlsarens gÄfva, beskÀrd Igenom hans offer pÄ korset.
"Hvad Ă€r dĂ„ att vara försonad med Gud?" Det Ă€r att vĂ„r synd Ă€r borttagen, Det Ă€r, att som frĂ€lsarens friköpta brud StĂ„ helig och ren inför lagen. Att hafva försoning i frĂ€lsarens sĂ„r Ăr salighet, hvilken ock evigt bestĂ„r, Ăr arfsrĂ€tt till himmelens rike.
Försoning pÄ Golgata kulle oss vanns I blodet, som dÀr för oss runnit. NÀr röfvaren bad, sÄ var frÀlsningen hans, Ty Jesus för honom ock vunnit. Försoningens offer fullkomligt ju var Och heligt det Lammet, som synderna bar, En evig förlossning blef gifven.
Försoning Àr kÀrlek, försoning Àr nÄd, Försoning omskapar mitt hjÀrta, Försoning Àr fadrens barmhÀrtighets rÄd, Försoning Àr tröst i all smÀrta; Försoning förenar de skilda igen, Försoning gör syndar'n till skaparens vÀn, Försoning Àr frÀlsningens kÀlla.
Ack ljude bestÀndigt försoningens ord Till trÀldomens mörkaste nÀsten! Det Àn vinne gÀster vid frÀlsarens bord Och gruse vÄr fiendes fÀsten! Med tack för försoning hÀr ljude vÄr sÄng Till dess vi fÄ sjunga för tronen en gÄng VÄr lofsÄng Ät Gud och Ät Lammet!
Fr. E.
