Sida 28
En hemförlofvad evangelii arbetare, D. L. Moody.
En hemförlofvad evangelii arbetare.
*
D. L. Moody.
D. L. Moody.
Bland de väckelsepredikanter, som i vår tid uppstått, intog onekligen D. L. Moody, hvilkens bild vi här skåda, ett bemärkt rum.
Ehuru en man af folket, ja, i saknad af nämnvärd skolbildning och alla de företräden en vårdad uppfostran skänker, blef han af Herren kallad att utföra det troligen största arbete i evangelii tjänst, som under det nyss förflutna århundradet blifvit utfördt; ja, det kan sättas ifråga, om på sin tid mer »buller uppstod om den vägen» af Wycliffes, bröderna Wesleys eller Whitefields predikan, än som uppstod af Moodys enkla vittnesbörd i Amerika och England.
Som helt ung blef Moody — han föddes den 5 Februari 1837 i Northfield, Mass. — vid aderton års ålder omvänd. Han hade då anställning i en skobutik i Boston. Och det gudomliga lifvet, en gång tändt i hans själ, slog snart ut i full låga — i ett glödande nit för medmänniskors frälsning. Bekant är huru han höll söndagsskola i Chicago och hopsamlade sina lärjungar bland gatans små araber genom att rida omkring på en pony (liten häst) och inbjuda dem till skolan; bekant är ock huru många af dessa hoprafsade lärjungar, några kända under namnet »Moodys lifvakt», vuxo upp till dugliga, aktningsvärda män, fastän de varit Chicagos allra värsta gatpojkar.
Men söndagsskolarbetet var blott en början till hvad som skulle följa. Efter att hafva verkat något äfven bland ungdom, begynte Moody hålla väckelsemöten och därmed var hans så välsignelsebringande lifsgärning påbegynt. År 1860 lämnade han för alltid affärslifvet och ägnade sin tid odelad åt religiöst arbete.
Det vore intressant att följa den store evangelisten på hans resor och väckelsemöten, och i allt hans sällspordt framgångsrika arbete för dyrköpta människosjälars frälsning och förande till Jesus; men utrymmet tillåter det icke; det är ock idel bekanta saker för en och hvar som med någon uppmärksamhet följt de andliga rörelserna i Amerika och England under de trenne sista decennierna; huru redan 1864 en särskild kyrka måste uppföras i Chicago för hans möten; huru han under det amerikanska frihetskriget 1861, alltid en soldaternas vän, på slagfältet verkade sin Herres verk bland sårade och döende; huru han 1867 blef inbjuden till England, att där hålla väckelsemöten, hvilken inbjudning han antog; huru han vid den internationella konferensen för Kristna Unge män i Indianapolis för första gången sammanträffade med sin sedermera oskiljaktige följeslagare, den bekante sångaren Ira de Sankey; huru han 1872 för andra gången besökte England, då ekot af den väckelse där utbröt genljöd, snart sagdt, öfver hela den civiliserade världen.
Vid denna tid var Moody ännu helt ung, endast 38 år.
Återstoden af hans så välsignelsebringande lif förflöt under rastlöst arbete i Herrens vingård i hans hemland, där ock en del skolor, bibelinstitut, med flere inrättningar — och af hvilka Julfrid visar några afbildningar — på hans initiativ kommo till stånd.
Moody och fru Moody jämte barnbarn.
Hans långa, välsignelserika arbetsdag närmade sig sin afton. Den 19 November förlidet år nedlades han första gången på sjukbädden, och den 22 December samma år blef hans hemförlofningsdag. Hans sista stunder voro mycket ljusa. Bland de ord, han sist uttalade, voro dessa: »Jorden försvinner, himlen öppnar sig framför mig»; — »om detta är döden, är den ljuf»; — »det finnes ingen mörk dal här»; — »Gud kallar mig, och jag måste gå»; — »detta är min kröningsdag; den är härlig.»
Hans stofthydda nedmyllades den 26 December i Round Tops fridfulla kulle — och af hvilken Julfrid äfven visar en bild — om hvilket griftställe han en gång i tiden lär hafva yttrat till en vän: »Här skulle jag tycka om att vara, då Kristus kommer.»
Nu hvilar han där.
»Gud begrafver sina arbetare, men fortsätter sitt verk.»
Aug. D.
*
Har någon af eder sorg, han låte Jesus komma i sitt hjärta och på sin tunga, så skolen I se, att genom det ljus, som detta namn utbreder, skall sorgens moln förjagas och den klara dagen återvända. Bernhard af Clairvaux.
*
Northfield i vinterskrud.
Källa: Project Runeberg ·















