Sida 9
Predikandet under bar himmel.
(Delvis efter C. H. Spurgeon )
Vid skjutsarne. III.
Skjutsarne. IV.
*
Bruket att predika under hur himmel Ă€r lika gammalt som vĂ„r jord. Det Ă€r invigdt af Gud sjĂ€lf. I lustgĂ„rden, under himmelens azurblĂ„ hvalf, hördes hans röst till Adam: »Hvar Ă€r du?» Och Henok, den sjunde frĂ„n Adam, har svĂ„rligen vid sitt profeterande (Jud. 14 v.) haft annan lokal Ă€n en kulles sida eller dylikt. Noak, rĂ€ttfĂ€rdighetens predikare, bestraffade sin samtid troligen frĂ„n samma plats, dĂ€r arken byggdes. SĂ€kerligen vittnade Abraham om sin Gud i eller vid sitt tĂ€lt. Annan katedral Ă€n himlahvalfvet hade Moses icke, dĂ„ han talade till] ökenförsamlingen. Profeten Samuel höll pĂ„ fĂ€ltet vid Gilgal under Ă„ska och regn en af vĂ€rldens verkningsfullaste predikningar, ty hela folket nedföll inför Herren och bekĂ€nde sina synder. PĂ„ Karmel, under bar himmel, bestraffade Elia Israel för dess haltande pĂ„ bĂ„da sidor. Profeten Jona â i mycket Elias like â lĂ€t sitt bĂ€ttringsskri höras pĂ„ Nineves gator. Och Esra och Nehemia lĂ€to lagen förelĂ€sas pĂ„ platsen utanför Wattenporten, »dĂ€r folket stod samladt sĂ„som en man».
StÄende regel blef fÀltpredikandet först genom Kristi förelöpare Johannes döparen, samt genom Jesus Kristus sjÀlf. I templet ropade han oftast ve, i synagogorna förelÀste han och talade, men pÄ bergen och fÀlten predikade han. I detta som i annat blefvo apostlarne hans efterföljare. Visserligen vittnade de i templet om Kristi uppstÄndelse, emedan det mesta folket sammankom dÀr, men med lika glÀdje och ifver skedde det Àfven hÀr och dÀr i husen. SÄ gjorde Àfven apostlarnes nÀrmaste efterföljare. SÄsom Eusebius berÀttar i sin kyrkohistora: »Apostlarnes lÀrjungar uppbyggde kyrkan pÄ alla platser, dit de kommo, pÄ den grund som lagts af apostlarne. PÄ hvarje plats fullföljde de evangeliets predikan, sÄende den himmelska sÀden genom hela vÀrlden. MÄnga utdelade sina Àgodelar till de fattiga och öfvergÄfvo hem och land och gingo att predika Kristus dÀr han aldrig blifvit nÀmnd. SÄ snart de planterat tron i ett frÀmmande land och dÀr förordnat herdar och lÀrare, gingo de till ett annat, hvarest folket stÀdse i stora skaror, i följd af den helige andes kraft, samlade sig kring dem.»
Under medeltiden mörknade det mer och mer i de trÄnga, med bilder och reliker uppfyllda kyrkorna. DÀrför, sÄ ofta den helige andes kraft bröt genom hos nÄgon munk eller lekman, mÄste dessa oftast predika pÄ gatorna eller fÀlten. Om sÄdana predikande munkar och lekmÀn talas ofta. SÄ berÀttas Bertold af Ratisbon hafva talat till skaror af Ànda till sextio tusen pÄ fÀltet vid Glaz i Böhmen. Peter af Verona Àgde gudomliga gÄfvor att predika; »hvarken kyrkor eller gator eller torg kunde rymma de skaror, som kommo för alt höra honom.» Arnold af Brescia vittnade emot pÄfvedömets villfarelser utanför sjÀlfva portarne af Vatikanen. Den eldige Savonarola predikade ofta pÄ gatorna i Florens och pÄ fÀlten kring staden för vÀldiga skaror. Under bar himmel talade Àfven Hieronymus af Prag, Huss m fl.
Vy frÄn missionsmötet i Wanneberga sommaren 1900. I.
Ăfven i Luthers dagar och i det allvarliga Tyskland förekom ofta fĂ€ltpredikande. SĂ„ berĂ€ttas en Wittenbergstudent hafva predikat den lutherska lĂ€ran under ett lindtrĂ€d vid Gosslar, hvaraf de, som sedan följde hans
