Julfrid: 1900

där de trötta få hvila, de friska källorna, hvarur de törstande få dricka. »Den, som törstar, han komme, och den som vill, han tage lifvets vatten för intet.» Här är julbordet dukadt för alla fattiga. Där är öfverflödande nåd, fullkomlig förlåtelse för all synd, evig kärlek, oändlig barmhärtighet, gränslöst tålamod, det djupast tänkbara medlidande och deltagande i all nöd, ny kraft, evigt lif och en frid, som öfvergår allt förstånd. »Här är den djupa nådens källa, som flödar rikt i evighet, och gör oss outsägligt sälla, uppfyllda med Guds salighet.» Under Fridsfurstens vård och i hans rike ha de det i sanning väl ställdt, då de få spisa vid hans bord och lefva på hans bekostnad.

II.

Hans rike.

Det heter någonstädes: »Ve det rike, hyars konung är ett barn!» Denna sanning bekräftas af vårt eget lands historia. Det utmärkande hos ett ouppfostrad! barn är egensinnet, som följer det lifvet igenom och hämmar utvecklingen af de utmärktaste egenskaper. Utmärkta och framstående voro Karl XII:s fältherreegenskaper, men hans egensinne beredde grafven åt Sverige som stormakt. Men om vår Fridsfurstes rike kan det med full sanning sägas: »Saligt är det rike, hvars konung är ett barn.» Han äger de allra utmärktaste egenskaper, i hvilka ej minsta brist kan upptäckas, och de bästa förutsättningar för en god styrelse. Egensinne och själfviskhet finnes ej hos honom. Han har ställt sig i fullkomligt beroende af sin himmelske fader. Hans väg är lydnadens fullkomliga väg, hans utveckling i alla afseenden harmonisk. Ingen egenskap framträder på bekostnad af en annan. Här är ödmjukhet och mildhet, kärlek och barmhärtighet, helighet och kraft, frihet och själfuppoffring. »Han skall vara en konung, som skall visligen regera och öfva rätt och rättfärdighet på jorden.» »Han skall hafva sitt välbehag i Herrens fruktan, och han skall icke döma efter hvad som synes för ögonen, och icke skipa lag, efter hvad som höres med öronen.» Sitt rike upprättar han och stärker med dom och rättfärdighet. Sitt folks synd tager han på sig och bär den, såsom vore den hans egen. Han låter deras dom gå öfver sig. Därmed begynner han upprättandet af sitt rike och finner Davids konungatron på förbannelsens trä, som förvandlas till en nådetron, hvarifrån det härligaste och mest fulltoniga evangelium förkunnas om fullständig seger öfver alla våra fiender, om frihet från träldom under synd, djäfvul och värld, om återvunnen barnaskapsrätt hos Gud och arfsrätt till hela hans skattkammare. Segerordet, som ock är hans folks lösensord, då det, af Guds helige Ande i samvetet öfverbevisadt om och dömdt för sin synd, begär nåd, är detta: »Det är fullkomnadt», på grund hvaraf benådning och frälsning gifves för intet och utan penningar. Så upprättar han hos dem, som gifva sig åt honom, på domens och rättfärdighetens väg sitt rike, som är rättfärdighet, frid och fröjd i den helige Ande. På samma väg stärker han det ock. Det gamla naturväsendet hos oss är dömdt till döden, hvarje plantering, som framväxer på köttets förderfvade mark, måste uppryckas med rötterna, all fariseisk och sadduceisk sur deg skall utrensas. »Han skall sitta och smälta och rena silfret, och han skall rena Levi söner och luttra dem liksom guldet och silfret.» Själf skall han sköta om både eld och smältugn, ja, ock alla öfriga medel, t. ex. knif och såg, som behöfvas för att befria dig från allt, som i ugnen icke förbränts. Ur hvarje smältning skall du utgå renad, hvarje sår efter knif och såg helas i dess djup af honom själf, din inre fattigdom växer men därmed äfven din förmåga att mottaga lif och ljus från Fridsfursten, Kristus, till hvilkens likhet du skall utbildas. O, underliga väg, men härliga mål ! Du skall blifva lik konungen i renhet och härlighet och se honom med dina ögon, ej såsom här genom spegelns dunkla glas på trons fostrings- och likbildningsväg, utan ansikte mot ansikte med hans konungamärke på din panna.

Rikets grundlagar skola göras kända i hela världen genom ryktet om Fridsfurstens stora godhet att gifva sitt lif till skuldoffer för sina fiender. Alla, som ej vilja böja sig för hans heliga kärleksvilja, hvari rikets alla lagar sammanfattas, och hylla honom som sin frälsare och konung, skolar drabbas af hans rättfärdiga dom. Ur denna domseld skall framgå ett rättfärdighetens och fridens härliga rike, som skall sträcka sig öfver hela jorden, hvilken då »är full af Herrens härlighet». För Herrens fiender skall det då blifva uppenbart, hvad det lilla barnet i Betlehems krubba var, och hvad detsamma, trots allt motstånd och all förnekelse af dess konungsliga majestätsrätt, förmått genomföra. Ännu mera klart skall detta framstå i hans sista rättfärdiga domshandling vid världsutvecklingens slut, då han med hela den oräkneliga frälsta skaran, som han som sitt herradöme under ökenfärden burit på sina axlar utan att blifva trött eller borttappa en enda däraf, framträder inför sin fader och öfverlämnar riket åt honom (1 Kor. 15:24) under bekännelsen: »Se, jag och de barn, som du, fader, har gifvit mig!»

I det ljus, som nu i fördunklad klarhet utstrålar från honom, hvilken bär det dyrbara frälsarenamnet, Jesus, hvari alla hans namn och gudomliga egenskaper innefattas såsom i en juvelprydd löftesram, skola hans heliga vandra med palmens segertecken under åtnjutande af ostörd, evig frid. »Ty Lammet, som är midt för stolen, skall vårda dem och leda dem till lefvande vattenkällor.»

Blifve ditt julfirande ett af medeln i din frälsares, Jesus Kristi, hand att föra dig framåt mot detta outsägligt saliga mål!

*

För alla.

I lappens kåta, Bland nordens fjäll, I slott och koja Är jul i kväll.

Ty hela världen Han gifven är, Guds son, som hvilar I krubban där!

Och hela världen Han frälsa vill, För alla räcker Hans kärlek till!

Välsignadt vare Hans dyra namn, Som för oss öppnat En faders famn!

Välsignad vare Den ljusets fest, Där himlens konung Blir jordens gäst!

Må han då råda, En konung blid, I hem och hjärtan Till evig tid!

L. S.