Julfrid: 1900

Från inre missionens arbetsfält.

I.

De troende järnvägsmännens årsmöte i Luleå 1900.

Då den, som skrifver denna lilla teckning, för nu nära tio år sedan reste upp till öfre Norrland, var statsbanan icke öppnad för samfärdsel längre än till Anundsjö i Ångermanland, utan var det att resa fyrtioåtta mil efter häst. Föga anade man då, att efter blott tio år skulle järnvägen vara öppen ända till Luleå; och minst af allt tänkte någon troende däruppe då på att de troende svenska järnvägsmännen skulle kunna hafva sitt årsmöte i staden Luleå. Så har nu emellertid ägt rum förliden sommar eller i Juli månad 1900.

Det är en stor Guds nåd, att så många järnvägsmän tro på Herren och vilja tjäna honom. Det är mycket att tacka Herren för. De hafva en stor och viktig mission att fylla, dessa våra bröder. De äro också Herren och hans sak varmt tillgifna. Ett det allra bästa intryck lämnade deras möte. Ledningen var utmärkt. Frågorna voro praktiska och till trohet emot Herren manande. Det kändes att både hjärta och förstånd hade fått med af den förda diskussionen. Föredragen voro enkla och varma. Det bästa samförstånd gjorde sig här gällande mellan bröderna; och intet missljud om hvilket samfund den eller den tillhörde eller någon propaganda i något afseende hördes. De voro alla bröder och kamrater. Ej heller kunde det minsta märkas af öfver- och underordnad. Vid detta tillfälle fick skillnaden i socialt afseende vika. Stationsinspektören såväl som banvakten gällde här lika inför hvarandra. — Måtte Herren i rikt mått välsigna de troende männen vid våra järnvägar med deras familjer!

De troende Järnvägsmännens missionsmöte. I. Vid utgåendet från Betelkapellet i Luleå.