Julfrid: 1901

Kristinehamns missionshus.

Immanuelskapellet i Umeå.

Församlingen hade samlat så att den kunde betala tomten och ägde ändock något öfver. Pastor Svenson reste till England och samlade in 13,000 kr. och pastor Truvé reste till Amerika och samlade in på fem månader 40,000 kr. Med dessa och ett lån på 30,000 uppfördes huset, som kostade, då det 1884 invigdes, 105,000 kr. Det innehåller källarvåning och en våning för möbelutställning, hvilken betingar en årlig hyra af 3,000 kr. Sedan ha vi själfva stora hörsalen med läktare. Den rymmer godt 1,200 sittplatser. Vid invigningen voro där 1,640 närvarande. Den är i akustiskt hänseende för tal och sång den bästa lokal man kan önska sig.

Bredvid hörsalen äro rum för vaktmästaren och öfver dem en mindre sal för veckomöten. Det uppvärmes medelst fyra ugnar och upplyses af gas.

S:t Paulskyrkan i Stockholm, belägen vid Adolf Fredriks torg på söder, är för närvarande pastor Aug. Schöns kyrka, den kände vältalaren, till hvilken särskildt nykterhetsvännerna stå i stor skuld för hans på en gång fängslande och öfvertygande nykterhetsföredrag, med hvilka han gjort mycket godt bredvid sin rent andliga verksamhet. När jag nämner S:t Paulskyrkan, så rinner mig i minnet en liten händelse, som jag för åtskilliga år sedan upplefde i hufvudstaden. Jag satt en varm och vacker sommardag i parken vid Mariakyrkan och väntade på en person, med hvilken jag där satt möte. Medan jag satt på soffan och betraktade det ståtliga statskyrkotemplet, kom en fryntlig välklädd gumma och slog sig ned bredvid mig. Jag såg att hon gärna ville slå sig i samspråk med mig, hvarför jag nämnde något om det vackra templet framför oss. -- Ja, ja, sade hon, men i S:t Paul, där ha vi det så godt och roligt, så att där trifves jag så väl, bättre än på något annat ställe. Och sedan talade hon utförligt om både huru vacker den lilla då nya S:t Paulskyrkan var och huru lefvande ordet där predikades. Jag hade gärna velat gå dit och se med egna ögon, om tiden så medgifvit. Det bästa fick jag dock se: en genom ordet i den kyrkan för himmelen vunnen själ.

Missionshuset i Kristinehamn är, om något, ett kärlekens verk; och att så är det framgår redan af bilden, som visar oss en skara folk, samlad utanför. Troligen är det efter en slutad sammankomst då folket strömmar ut. Man har icke velat visa ett tomt hus, och detta med all rätta, ty vännerna i Kristinehamn älska sitt bönehus, trifvas där och samlas där gärna och mycket. Missionsföreningen i Kristinehamn, som alltid gifvit ett vackert föredöme på enhållighet, inbördes frid och liflig verksamhet, har flera gånger byggt om sitt missionhus, emedan det alltid blifvit för litet, senast på åttiotalet, och det nuvarande huset har både ett prydligt utseende så till det inre som till det yttre, samt är äfven ändamålsenligt inrättadt, rymmande en stor skara åhörare på en gång.

I Umeå ha den fria verksamhetens vänner, så få de än äro, dock omsider mäktat åstadkomma ett missionshus, som nyligen därstädes blifvit uppfördt. Hvad det vill säga att så högt upp i norden, där, i följd af okunnighet, dryckenskap och ogudaktighet florera och icke äro en skam utan något, som skall så vara, hafva en evangelii vaktpost af detta slag, är ett verkligt under, för hvilket alla, som inse missionsverksamhetens betydelse, kunde hafva särskild orsak att prisa Gud. -- Immanuelskapellet i Umeå invigdes den 5 sistlidne maj. Kapellet är indeladt i en större och en mindre sal, hvilka tillsammans rymma 500 personer. Huset är byggdt af trä i enkel, men smakfull stil och kostar med tomt, uthus och nödiga inventarier, utom elektrisk belysning, 14,300 kr.

J. P.