Sida 42
2. Algutsrums kyrka (Pl. IV. Nr 2)
38
ÖLANDS ItUNSKRIFTER.
som oläsliga; vid högra sidan äro några runor betecknade som ofullständiga till följd deraf att kanten skadats. Då Hadorph och Törnevall ett halft århundrade senare utförde teckningen i Bautil, var stenens tillstånd ytterligare försämradt, en naturlig följd af dess olämpliga plats. Flera runor, som Rhezelius läst, äro i teckningen i Bautil utelemnade såsom oläsliga; den till djurslingan hörande foten, som Rhezelius helt visst rätt tecknat, saknas på teckningen i Bautil. Till grund för inskriftens läsning måste man derför lägga Rhezelii teckning.
Den här efter Rhezelii utskrift återgifna teckningen afviker från hans första, i mycket liten skala utförda teckning i konceptet i ett par punkter, som vi vilja omnämna. I utskriften är fjerde runan från inskriftens början |, men i konceptet fins mellan denna staf och djurets fot en kort staf, liknande den form af s-runan, som förekommer i slutet af inskriften. Äfven Bautil har på detta ställe en liknande staf, men der saknas det följande tecknet. — Närmast framför skiljetecknet i öfre hörnet till venster äro tecknade två halfva stafvar i nedre delen af raden; i konceptet stå dessa hvarandra närmare och den bortre lutar något mot den främre, så att det är tydligt, att dessa streck utgjort nedre delen af runan |\ — Vid öfre kanten på midten läser man 1; i konceptet har denna staf intet kännestreck; det är likväl tydligt, att här stått t; de tre följande runorna äro klara och visa, att här stått Stain. Der den första runan i detta ord skulle stå, har Rhezelius ett litet streck i nedre delen af raden. Om detta verkligen varit en lemning af en runa, så har runan för s här haft formen V\, något, som likväl ej är sannolikt, då* denna runa förekommer tre gånger i den tydliga delen af inskriften med en annan form.
Rhezelius har i transkription återgifvit den del af inskriften, som han läst, sålunda: »Toti d —--— stein ifftir Sähiärn1 bradur sin. Gud hiälpi scilu hems.»
Af namnet på den, öfver hvilken stenen är rest, har Rhezelius tecknat de tre första runorna såsom tydliga: '+B; den fjerde ser ut som ett stympadt K', men då Rhezelius sjelf återgifver denna runa med i, hafva väl strecken till höger om stafven varit tillfälliga sprickor; den 5:e runan är ett stympadt den 6:e liknar nedre delen af den 7:e är hvilket här, såsom ofta är fallet, är felristning för ~f. Bautil är på detta ställe otydlig, och teckningen der gör intrycket af att vara mindre noggrann än Rhezelii-Alla de runor, som följa efter namnet Sabiara, äro tecknade som tydliga både hos Rhezelius och i Bautil; de afvika från hvarandra endast i afseende på skiljetecknen på ett par ställen.2
Framför ordet Staill förmodar jag ordet rita (rétta); det synes hafva ungefär varit plats till de för detta ord behöfliga runtecknen mellan skiljetecknen i öfre hörnet till venster. Då efter hvad förut är upplyst sista runan i det föregående ordet varit fY kan man förmoda, att detta ord varit NTÍY de runfragment Rhezelius har öfverensstämma med denna gissning; af första runan har dock endast så mycket varit qvar, att Rhezelius uppfattat det som en punkt.
1 Rhezelius har teckuat de fyra sista tecknen i namnet såsom stympade, för att dermed antyda de motsvarande runornas utseende.
2 Rhezelius har i sin teckning som skiljetecken en punkt, Bautil två punkter på de flesta ställen, sällan en punkt. Dessutom har hvardera teckningen ett skiljetecken i form af ett litet kors, men på olika ställen.
Källa: Project Runeberg ·