Ölands runinskrifter. Första bandet.

54

ÖLANDS RUNINSKRIFTER.

Denna runsten har jag två särskilda, gånger förgäfves eftersökt. Ingen der på orten känner nu till den, hvarför den antagligen redan för längre tid sedan blifvit förstörd.1

Der Ahlqvist såg Alflösastenen, hade den sin plats redan 1634, då den afteeknades af Rhezelius. Deniie uppgifver att den tidigare skulle hafva stått på en grafhög, som fans utanför den gård, i hvilken stenen låg.2

Teckning af Alflösastenen finnes, utom hos Rhezelius och i Bautil, äfven hos Frigelius. Den senares teckning är uppenbarligen mycket origtig och kan, då man har de andra, lemnas ur räkningen. Vår fig. 10, pl. VII är en kopia af Rhezelii teckning i utskriften.

Stenen hade enligt Rhezelius en total höjd af endast 10 qvarter eller 272 alnar (1,48 m.), men enligt skalan i Bautil har stenen haft en höjd af 3 alnar 16 tum (2 m. 18 cm.). Ahlqvist a. st,, uppgifver samma mått som Rhezelius, men det är troligt, att han icke sjelf mätt stenen, utan afskrifvit Rhezelius, liksom hans läsning af inskriften sannolikt icke är sjelfständig, utan grundar sig på Rhezelii teckning i utskriften.3 Måttet i Bautil är troligen det rigtiga, då det bättre öfverensstämmer med det förhållande mellan längd och bredd, som äfven Rhezelii teckning visar. Afståndet mellan stenens öfversta kant, och det nedersta inristade strecket, var enligt Bautil 2 alnar 4 tum (1,28 m.); större delen af det öfriga har varit dold i jorden, då stenen var rest. Bredden af den del, på hvilken inskriften blifvit inristad, var enligt Bautil något öfver 2 alnar, hvilket, öfverensstämmer med det af Rhezelius uppgifna måttet. Upptill till venster var stenen skadad, hvarigenom flera runor gått förlorade.

Enligt Rhezelii af oss reproducerade teckning i utskriften lästes på Alflösastenen följande runor:

twn+K : +hK : HM-KM

5 10

H+n :

40 45

af Stephens a. st. och på många andra ställen citerade handskriften af Bure är identisk med den af oss ofvan s. 5 omnämnda handskriften Sveorum Rnnæ. Namnet Runahåfd, sora Stephens tillägger denna handskrift, har enligt hvad bibliotekarien Wieselgren upplyst mig om, blifvit felaktigt tillagdt densamma redan i Antiqvitetsarkivets katalog. — Stephens har ej känt, att Bures läsningar af öländska runinskrifter härrörde från Rhezelius.

1 När Ahlqvist säger, att stenen var »liggande på gården? vid Alflösa, är detta ett oegentligt uttryck, ty Alflösa var en by, bestående af fyra i en rad från norr till söder hopbyggda gårdar. Dessa fingo år 1880 samme egare, som låtit rifva den nordligaste och den tredje i ordningen.

2 Högen beskrifves af Rhezelius såväl i konceptet som i utskriften; i den senare i den afdelning, som har till öfverskrift »Ornamenta ölandica». Det var en vanlig rund ättehög. Alflösaboarna berättade för Rhezelius, att några studenter af nyfikenhet öppnat högen. De hade påträffat en mer än tre alnar lång stenkista, täckt af en häll (»luka»)- Denna grafkista stod ännu öppen vid Rhezeli besök och är af honom afbildad (i Ornam. öl.). — Uppgiften att runstenen stått på grafhögen förekommer icke i konceptet, utan först i utskriften. Rhezelius vill finna denna uppgift styrkt genom inskriften, som han läser: Eümänr aug Kunar .... däir h/gu girdtt disn efftir Kinu fadren, och öfversätter: »Eiinunr och Kunnar litu där dessa Inka giöra effter Kinu, fadren sin.» Ordet luka skulle syfta på grafkistans täckhäll. Rhezelius säger emellertid icke uttryckligen, att det blifvit honom berättadt, att stenen stått på grafhögen, och det är derför möjligt eller till och med sannolikt, att denna uppgift blott är ett antagande af honom sjelf. Han hade den föreställningen, att alla runstenar stått eller legat på grafvar.

3 Ahlqvists läsning öfverensstämmer med Rhezelii utom deri att han i början af inskriften läser Aumunr, i st. f. att hos Rhezelius första runan är i e. Men denna skiljaktighet beror derpå att i den kopia af Rhezelii utskrift, som Ahlqvist begagnat (se ofvan s. 5), den första runan har utseendet af

----þ+i^ • rrwn • hkþpn : m: ««m:

15 20 25 30 35