Sida 62
10. Alflösa, Smedby socken (Pl. VII. Fig. 10)
10. ALFLÖSA.
55
Transliteration: eimunr : auk : kuna[r]----þaÍR • [l]uku : kirþU : þisn : eftiR :
6 10 15 20 25 30 35
kinu : fatran
40 45
Emellan konceptets och utskriftens teckning fins endast den skilnad, att det förras teckning har med ‡ i st. f. utskriftens \ (16 runan).
Emellan Rhezelius och Bautil finnas följande anmärkningsvärda skiljaktigheter: 2:a runan utgöres af en staf utan kännestreck, men den är hos Rhezelius krökt, och han uppfattar den som ett kännestreck af h (»V dimidium»), deraf härleder sig Rhezelii läsning Eümünr (se föreg, sida, not 2). — I st. f. de fem runorna (15—19) þ-H/'h • T hos Rhezelius har B. endast några orediga streck. — De öfverflödiga punkterna omkring 24 runan hos Rhezelius saknas i Bautil,1 der också punkten i 27 runan (|i\) saknas. Slutligen har B. ÍftÍR, Rhezelius eftÍR med | (32 runan).
Första namnet i inskriften eimunr står för Æimundr, i det d utelemnats mellan två konsonanter.2 — Det andra namnet är kunar, Gunnarr, men af runan fins endast en liten rest af stafven. — þaÍR öfverst på stenen är troligen rigtigt läst af Rhezelius; emellan detta och kunar har stått ailk samt ett tredje namn, hvartill tillräcklig plats funnits på det afslagna stycket. Svårigheter vållar det ord, som kommit omedelbart efter þaÍR. Rhezelius och Bautil öfverensstämma i afseende på de tre sista tecknen hKH, medan det första är oläsligt. i Bautil och hos Rhezelius en upptill stympad staf, hvilken han tager för f, hvars kännestreck försvunnit genom skadan. Vare sig man läser illku eller luku, erhåller man ingen antaglig mening. Jag förmodar derför, att här stått ordet KhBr, kanske skrifvet på något sätt med grafisk omställning; det ena h kan vara felläst för b-Att omställning egt rum, är så mycket antagligare som samma förkonstlingsmedel utan tvifvel blifvit användt i slutet af inskriften. — Efter kir|]ii, gærÖu, står þ|'+, som utan tvifvel är fel för þl'-f", pessa. Slutet af inskriften kan, såsom professor Bugge anmärker ATS X, s. 259, icke vara skrifvet i regelrätt bokstafsföljd; de 10 tecknen kinu fatran gifva, tagna i inskriftens ordning, ingen mening, utan här har grafisk omställning användts af runristaren. Professor Bugge föreslår a. st. att taga tecknen i denna ordning: kuna . tirfan, hvarigenom en antaglig mening framkommer: Gunna der fan, »Gunne den djerfve». — Atergifven med ljudskrift, skulle alltså inskriften erhålla följande utseende:
Æimun[d]r auk Gunnarr — — — — f>æin kumbl gærÖu pessa ceftiii Gunna derfan.
öfversättning: »Emund och Gunnar — — — — de gjorde detta minnesmärke efter Gunne den djerfve».
Professor Bugge tyckes uppfatta tirfan såsom diarfan, men intet är i vägen för antagandet, att man vid sidan om diarfr haft en form derfr ined obruten stamvokal. Jemför t. ex. fornsvenska sniælder och snælder (Söderwalls Ordbok II, 449). — Ordställningen kumbl gærbu pessa träffas äfven i andra inskrifter: L. 895: kuml kiarþi þatsi kitil slakr; L. 675 (I), fol. I, 64): þau litu kuial (kuhl ATS, X, s. 127) raisa þisa, m. fl.
1 I teckningen i Kliezelii koncept tiro de två punkterna förbundna genom ett smalt streck, hvarigenom runan fått utseendet af med en punkt på hvardera sidan.
2 Jfr Bråte och Bugge ATS, X, sid. 19, not. 10, s. 153, not. 1.
Källa: Project Runeberg ·