Sida 345
XXVII. Folkskoleväsendet, af C. G. Bergman
domskimskap, i synnerhet i Dalarne och Norrland. Man ansåg nämligen där allmänt, att den vigtigaste orsaken till dessa hemsökelser var okunnighet. Den okunnige ansågs vara lättare mottaglig för dessa anfäktelser och egde mot dessa ingen motståndskraft, »under det att de, som besökte skolan, sades gå fria».
Största hindret för spridande af undervisning åt folkets barn var emellertid kostnaden. För skolhus och lärosalar bekymrade man sig icke mycket. Därtill användes snart sagdt hvilken stuga eller hvilket kyffe som helst, men lärarens aflöning, hur ringa den än var, erbjöd städse den största svårigheten. Lönen utgick vanligen i frivilliga afgifter af barnens föräldrar, merendels in natura. Men då föräldrarne sjelfva voro fattiga, blefvo bidragen ofta otillräckliga. På ett och annat ställe öfvertogs lärarens aflöning af fattighusen, och röster höjdes redan nu att göra skolan till en kommunalangelägenhet. Läraren skulle i sådant fall aflönas på samma sätt som prester och klockare. Tanken på statsbidrag var icke heller främmande för denna tid. I 1682 års riksdagsakter finnes en skrifvelse från allmogen i sådant syfte, hvilken skrifvelse kan anses som en första motion om inrättande af en ordentlig folkundervisning för hela landet. Af Kongl. Maj:t remitterades ärendet till guvernörer och landshöfdingar, biskopar och konsistorier, och är det troligt, att denna »motion» föranledde de bestämmelser angående folkundervisningen, som blefvo intagna i 1686 års kyrkolag.
Intill denna tid har folkundervisningen, såsom redan är nämndt, nästan uteslutande varit en stiftsangelägenhet, öfverlemnad ät de kyrkliga myndigheternas och stiftschefernas vård och omsorg. Gifvet är dock, att dessa icke kunde hafva samma förmåga att genomdrifva sin vilja som regeringen, och icke minst Karl XI:s regering. Detta inses så mycket lättare, då man betänker, hvilken auktoritet konung och konungamagt den tiden hade. Om därför 1686 års kyrkolag i fråga om folkundervisningen icke i sak innehåller något annat, än hvad som länge i större delen af landet varit påbudet och anbefaldt, så fa de i denna lag intagna bestämmelserna rörande undervisningen ändock sin stora betydelse, såsom varande utgångna från riksdag och regering. Folkundervisningens sak har blifvit föremal för statens lagstiftning. Man har fått den första folkskolestadgan.
Enligt denna skulle läroämnena vara kristendomen, Cathechismi lära , och att läsa i bok, detta senare hufvudsakligen att betrakta som medel för vinnande af insigt i den förra. Förstnämnda undervisning alag presten, den senare kapellanen eller klockaren. Katekesförhör och katekespredikningar skulle, med undantag för den brådaste och mörkaste tiden, hällas hvarje söndag, i städerna i ottesången och på landet före högmessan. Ett stycke upplästes och
Källa: Project Runeberg ·