Sida 348
XXVII. Folkskoleväsendet, af C. G. Bergman
Sjelf var han ständigt i behof af penningar för egen räkning och ville väl för den skull så litet som möjligt öka allmogens utgifter för andra ändamål.
Behofvet af upplysning blef emellertid hos landets befolkning allt mera känbart. Verkningarna af den franska revolutionen sträckte sig så småningom äfven till oss. Personlighetens häfdande fordrade folkets höjande så i moraliskt och intellektuelt som i ekonomiskt hänseende. En af häfstängerna för förverkligandet af detta mål, hela samhällets förbättrande, var upplysning. Det skulle nu icke längre vara rocken, som bestämde menniskans värde, utan kunskap. Och då regeringen och det allmänna icke vidtogo nog kraftiga åtgärder, trädde den enskilda företagsamheten emellan.
Vi hafva särskildt att från denna tid anteckna tvenne »sällskap», som verkat mycket för barna- och folkundervisningen i vårt land. Utan deras medverkan och drifvande kraft hade vår folkskola sannolikt icke ännu hunnit den höga ståndpunkt, som den nu intar inom den civiliserade verlden. De båda sällskapen äro »Societas Suecana Pro lide et christianismo», eller, som det vanligen ännu kallas, »Pro fide», samt »Vexelundervisningssällskapet i Stockholm». Det förra stiftades år 1771, det senare år 1822.
Sällskapet »Pro fide», hvars syftemål var att »upprätthålla och befordra den sanna kristendomen i kunskap och lefverne», och som vid sitt stiftande hestod af endast 13 personer, verkade dels direkt genom meddelad undervisning, dels ock indirekt genom andra sällskap och inrättningar, hvartill detsamma gifvit upphof, såsom missionssällskapet, bibelsällskapet, sällskapet för nyttiga kunskapers spridande (»Läsning för folket»), prest- och skollärareseminarier m. m. Sällskapet utfärdade ett cirkulär till samtliga konsistorier i riket. Detta saknade visserligen bindande kraft, men har icke desto mindre utöfvat stort inflytande på folkundervisningens vidare utveckling, och många folkskolor inrättades i öfverensstämmelse med detsamma. Det kan betraktas som vår första folkskolestadga och omfattar följande fyra kapitel: Om skolorna, om undervisningen i skolan, om skolmästaren och dess antagande samt om skolmästarens lön. — Skolorna skulle vara roteskolor med sex till åtta månaders undervisning om aret. Vid redig innanläsning borde »all omsorg användas» och korta, lärorika bibliska historier läsas; vidare skulle barnen få lära räkna och »ett summariskt begrepp i fäderneslandets historia och geografi samt begagnande a!' tillfället all därunder hos barnen inpregla kärlek till sitt fädernesland . — Onsdagseftermiddagen och hela lördagen skulle vara fria från läsning, och horde eleverna i synnerhet då under skolmästarens uppsigt sådana öfningar, spatseringar etc. företaga, som utan äfvenlyr härda kroppen, stärka musklerna, grundlägga modighet och rådighet hos barnen och vänja dem frän en skadlig maklighet och veklighet . — Vid tillsättande af skolmästare
Källa: Project Runeberg ·