Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

kunskapsämnen icke uteslutas. Riksdagsutskottet föreslår som obligatoriska läroämnen: säker innanläsning, skrifning, religionskunskap och biblisk historia, försvarlig färdighet i rättskrifning, insigt i det allmännaste af fäderneslandets historia och geografi, kyrkosång och de första grunddragen af naturläran — detta senare särskildt på hemställan af ledamöterna från bondeståndet. Riksdagen godkände i hufvudsak utskottets förslag; dock ville intet stånd före-skrifva historia, geografi och naturlära som obligatoriska läroämnen. Stats-hjelp beviljades behöfvande församlingar, äfvensom anslag till aflöning åt se-minariilärare och till stipendier åt sådana.

Målet var sålunda vunnet. Riksdagen hade för sin del antagit grunderna för en folkskolestadga, hvilkas egentliga innebörd var: församlingarna skola upprätta och underhålla skolor; föräldrarne skola låta sina barn inhemta ett visst kunskapsminimum; staten sörjer för lärarebildningen. Den af regeringen utarbetade folkskolelagen, som är daterad den 18 Juni 1842, blef gällande i 40 år.

Att här redogöra för folkskolans utveckling under tiden från år 1842 skulle hlifva allt för vidlyftigt. Vi skola därför endast angifva några spridda jemförande data, som visa vidden af de framsteg, som under denna tid gjorts på folkundervisningens område. Första punkten i § 1 af 1842 års stadga lyder: »I hvarje stadsförsamling och hvarje socken på landet bör finnas minst en, helst läst skola med vederbörligen godkänd lärare.» Detta var den enda, då kända skolformen. Enligt nu gällande folkskolestadga af den 10 December 1897 hafva vi småskola, folkskola, folkskolans högre afdelning, fortsättnings-skola och högre folkskola samt ersättningsskola. I 1842 års stadga funnos inga egentliga bestämmelser om lärokurser och lärotider; nu äro kurser an-gifna och läroplan skall uppgöras med ledning af »normalplanen»; kortaste lästiden skall vara ätla månader (34‘/2 veckor). Om läraren hette det, att han skulle vara »vederbörligen godkänd»; nu skall han (bon) hafva »aflagt godkänd afgångsexamen vid något statens folkskolelärareseminarium» (med fyraårig kurs). 1842 års stadga kände endast »skollärare»; nu utgöra »lärarinnorna» det öfvervägande antalet. År 1842 funnos 1,009 fasta folkskolor med 1,090 »ständige» lärare; nu finuas 7,789 fasta folk- och småskolor med 4,949 lärare och 8,076 lärarinnor. Med den folkmängd, som Sverige hade år 1842, borde omkring 500,000 barn ha befunnits i åldern 7- 14 år; i folkskolan undervisades endast 43- å 44,000, alltså icke 10 procent. Antalet folkskolebarn uppgick under sista året lill nära 700,000.