Sida 353
XXVII. Folkskoleväsendet, af C. G. Bergman
En »vederbörligen examinerad och antagen» skollärare hade i lön åtta tunnor spanmål in natura samt i penningar 53 rdr 16 sk. bko (80 kronor) jemte bostad och vedbrand samt sommarbete och vinterfoder åt en ko. Nu är den lagstadgade lönen 600 kronor jemte två åldersti 1 lägg, hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgøring jemte nyss nämnda naturaförmåner. Staten bidrager med två tredjedelar af nämnda kontanta belopp samt lemnar ersättning åt vikarie vid sjukdomsfall med ett belopp af 50 kronor för läsmånad. De flesta stads- och många landsförsamlingar gifva sina lärare högre löner. Till detta kommer dessutom förmånen af pension efter 30 års tjenstgøring och uppnådda 55 lefnadsår. Den lagstadgade pensionen utgör nu lägst 600 och högst 750 kronor.
Vida större torde ändock framstegen vara beträffande sjelfva undervisningen och uppfostran. Man torde utan tvekan kunna våga det påståendet, att svenska folkskolan i närvarande stund har en god och pedagogiskt bildad lärarekår, som icke allenast eger erforderliga förutsättningar för att kunna väl sköta sitt kall som uppfostrare af landets ungdom, utan som äfven på ett i regel samvetsgrant och pligttroget sätt med nit och allvar fullgör detta si It ansvarsfulla värf. Den har ock — detta kan icke förnekas — till sitt förfogande vida bättre yttre hjelpmedel nu än förr: en god och rikhaltig samling undervisningsmateriel, bättre läro- och läseböcker m. m. samt helt andra skollokaler.
2. SEMINARIER OCH INSPEKTION.
I folkskolestadgan af den 18 Juni 1842 föreskrefs, att såväl i hufvud-staden som i hvarje stiftsstad borde af domkapitlet beredas tillfälle för dem, som ville egna sig åt folkskolelärarekallet, att i ett seminarium erhålla undervisning och öfning i till detta kall hörande ämnen. Domkapitlet egcle ock att för hvarje sådant seminarium förordna en skicklig föreståndare, som skulle handleda och undervisa blifvande skollärare. Ät hvarje seminarium anvisades ett visst årligt anslag, som domkapitlet hade att fördela mellan dem, som hade befattning med elevernas bildning, eller ock att odeladt lemna åt föreståndaren, ifall han egde erforderlig skicklighet att ensam sköta elevernas undervisning och utbildning för sitt kall.
På 1860-talet förbättrades seminariiundervisningen väsentligt. Flere lärare anstäldes; deras löneförmåner blefvo större, hvarjemte af såväl föreståndare som öfriga lärare fordrades aflagda kunskapsprof, motsvarande dem, som voro stadgade för anställning vid de allmänna läroverken. Seminariireglementet förändrades och seminariernas antal inskränktes till sju för manliga och två för kvinliga elever. Dessa senares antal ökades på 1870-talet till fem. År 1866 bestämdes klassernas antal till tre, hvar och en med ett-årig kurs; 1878
Källa: Project Runeberg ·