Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

tillkom den fjerde klassen. Gällande seminariistadga är utfärdad den 29 Januari 1886, i hvilken dock genom Ivongl. kungörelser af den 14 November 1894 och den 9 December 1898 vigtiga förändringar blifvit vidtagna.

Utom förut stadgade vilkor för anställning som lärare vid seminarium fordras numera äfven att ba genomgått profårskurs vid allmänt läroverk eller, för lärarinna, vid folkskolelärarinneseminarium samt att inför vederbörande konsistorium ba aflagt praktiskt undervisningsprof. Om sjelfva arbetet vid seminarierna torde med skäl kunna sägas, att det i allmänhet bedrifves med varmt intresse och skicklighet, med god sakkunskap och efter ändamålsenliga metoder.

För att främja den praktiska undervisningen finnes vid h varje seminarium en öfningsskola, omfattande en småskoleafdelning, en folkskoleafdelning och, där omständigheterna sådant medgifva, en folkskolans högre afdelning eller en fortsättningsskola.

Sedan svenska folkskolan blifvit en i lag stadgad inrättning, började man snart inse behofvet af offentlig kontroll öfver såväl skolans verksamhet som skolrådens och församlingarnas fullgörande af sina skyldigheter gent emot skolan. Denna kontroll kom dock icke till stånd, förrän statsverket började i någon nämnvärd mån anslå medel till folkskoleväsendet. Den 15 Juni 1861 förordnades de första folkskoleinspektörerna och utfärdades samma dag den första instruktionen för dem. Folkskoleinspektörerna voro 20 och förordnades för en tid af 2 år. Riksdagen hade för ändamålet anslagit ett årligt belopp af 17,000 kronor, af hvilken summa 6,000 kr. voro anvisade till resekostnader. Nu utgör inspektörernas antal 47, och äro dessa förordnade för åren 1899—1904. Kostnaden för inspektionen utgör omkring 100,000 kr.

Ny instruktion för inspektörerna utfärdades 1872. Enligt denna skulle inspektörerna med uppmärksamhet följa undervisningens gång, besöka de inom området befintliga skolorna, undersöka skolväsendets anordning samt inhemta kännedom om såväl deras tillstånd som deras behof och söka kraftigt främja folkskoleväsendets förbättring. I instruktionen af år 1892 ålägges inspektören i första rummet att vid besök i skolorna noggrant tillse undervisningen samt att därjemte hålla sammankomster med lärare och lärarinnor inom vissa delar af området för att bereda dem tillfälle att genom läsprof och meddelanden rörande undervisningen vinna vidare utbildning. I början måste inspektörerna hufvudsakligen fästa sig vid skolornas yttre anordning, förmå skolråden och församlingarna att anskaffa tjenliga lokaler, materiel m. m. dylikt. Sedan skolväsendet numera i yttre afseende blifvit någorlunda väl ordnadt, kunna de mera rigta sin uppmärksamhet på sjelfva undervisningens förbättrande och ändamalsenligare anordning. Den, som opartiskt granskar vårt