Sida 684
XL. Textilindustrien, af Gustaf Sellergren
Hvad jag redan har anfört, i synnerhet om den stora vinning, som England dragit af sina schäferier, bör för oss vara tillräcklig uppmuntran; och möjligheten att hos oss både förskaffa och bibehålla ett godt fårslag är redan genom många års erfarenhet nogsamt ådagalagd. Jag vill därför nu allenast med få ord tillägga, atl, ehuru en stor del af den lina ull, som inom riket blifvit producerad, åtgått till allehanda behof på landet, har likväl den svenska, fina och med den spanska mest jemngoda ull, som de sistförflutna åren blifvit såld till manufakturerna, ocb af hallrätterna varit besigtigad och värderad, en god del öfverstigit hälften af det kvantum fin ull, som våra manufakturer nu behöfva till sina kläder, hvilket uppväcker den fägnesamma ölYertygelse, icke allenast att de hittills i detta ämne fogade anstalter varit fruktsamme, utan ock att Sverige inom få år skulle alldeles kunna umbära den från Spanien kommande ullen till eget behof, allenast man fortfore att vidtaga nödiga författningar till de finulliga schäferiernas befordran.»
Genom Jonas Alströmers outtröttliga nit inrättades år 1739 på kungsgården Höjentorp, som var åt honom och hans arfvingar upplåten, en schäferi-skola. Från denna utgingo provinsial-herdar i alla län. De förlorade dock snart genom olämpligt till vägagående allmänhetens förtroende, och år 1776 upphörde detta slags sehäferistat, hvarmed också borttogs förbindelsen att årligen angifva beloppet af förädlade får.
Emellertid fortsatte regeringen under frihetstiden att uppmuntra det af Alströmer började arbetet. Ar 1752 utfästes en premie af 40 daler s:mt för hvarje importerad spansk gumse. Sålunda infördes åren 1751, 1758, 1761 och 1 778 inalles 730 st. merinosfår till ett pris af 6 å 7 rdr specie pr st. Äfven af eiderstädter- och strelitzerfår infördes åren 1751 och 1779 liere hundra. Men dessa senare raser hade ingen framgång.
Man började äfven 1751 utdela premier för hvarje skålpund inhemsk merinosull, som såldes. Besigtningen och värderingen egde rum vid de s. k. hallrätterna, af hvilkas uppgifter öfver värderad ull framgår, huru hastigt ull-produktionen genom dessa åtgärder ökades.
° •
Aren 1751 1760, årlig ökning
1761 —1770 » »
1771 — 1780
1781 1790
Ar 1793 (sista premiearetJ »
omkr. 27,000 skålpund ull.
70,000 »
112,000
130.000 » »
167.000
Premien utgjorde år 1751 25 som 1757 nedsattes lill 15 % för att 1770 åter höjas lill 25 %. Är 1781 nedsattes den ånyo lill 15 %, år 1786 lill 12 % samt upphörde alldeles 1793.
Källa: Project Runeberg ·