Sida 140
— 140 —
blick och afmätta steg. Hon lät sig slutas till modrensbröst, men hennes hjerta kändes kallt och dödt.
Mirtzas brännande kyssar nästan äcklade henne, åtföljda som de voro af spirituosaångor, och hennes högljudda,, hysteriska gråt och försäkringar om den varmaste kärlek^, kunde ej röra hennes känslor.
Låt flickan vara, säger jag !
— Men, hvarför står jag här och slösar kärlek på ert trädocka utan hjerta, sade Mirtza slutligen, hvars svartsjuka åter vaknade. Bäst att vara flickan kvitt mor kan jag i alla fall ej bli, tänkte hon bittert nej, Leo tillhör jag med
hvarje fiber, hvarje tanke i min själ.
— Det är bäst att våra vägar skiljas. Du förstår ej mig, och jag afskyr din köld och ditt högdragna väsert
Källa: Alvin · ·
