Sida 148
— 148 —
och sorg, samt satte sig ned bredvid tant Malin i soffan*, och slog sina armar om hennes lif.
Fru Malin strök med en lugn, smekande åtbörd håret från Yvonnes panna och sade:
— Klandervärd, ja hvilken är ej klandervärd, kära barrv.
Hos spå gumman på Vestcrlånggatan.
— Hvarför svara med en undanflygt; det är sanning jag ber dig om tant Malin, jag menar om du tror att hon är
rigtigt dålig! Det är tungt för mig att tala i detta ämne, men jag måste tala, eller jag kväfs! —Det är bättre att bryta med en illusion och bannlysa den, än att vilseleda sig själf och uppstylta för sig en osanning, som dock slutligen skall föra en i afgrunden.
Källa: Alvin · ·
